Jag såg ett gammalt par på Fredsgatan idag. De var minst tusen år gamla, eller åtminstone åttio. Han med gubbportfölj, hon med käpp.
De gick med korta steg och väldigt, väldigt sakta, som stillbilder i rusningen.
Vilket inte gjorde ett smack. Har man varit tillsammans så länge har man nog kommit rätt långt ändå.
Word up, Anjo 
Söt! Jag vill också ha en gammal gubbe bredvid mig när jag är sådär 80 och går lååååångsaaaaamt.
Jag ställer upp, Lorraine.