Hemresan

Det fullständigt vräkte ned, regnet alltså. Jag hoppade på nattvagnen från Chapmans torg, men för sent insåg jag att det var gastarnas spårvagn.

Sten-Åke Cederhök körde och skrattade sitt Albertskratt. Hagge Geigert klippte biljetterna och Sonya Hedenbratt tog ton i vagnens mittparti.

Karin Boye såg olycklig ut och huttrade. Hon sa att hon verkligen ångrade det där om knoppars bristande och önskade att hon istället skrivit kupletter med Ernst Rolf.

”Fy fan för mobiltelefoner och dessa jädra sms”, sa Kalle Sändare. Och längst bak satt Gustaf II Adolf och suckade när han såg Masthuggstorget. ”Det här är inte vad jag grundade.”

Gunnar Gren försökte dra i nödbromsen, han ville till Silverkällan, men förgäves.

Mellan Järntorget och Hagakyrkan började Cederhök gråta: ”Titta vad de har gjort med Haga, Hebbe lella.” Sen insåg han att Hebbe inte var där och hulkade om möjligt ännu mer.

Nästa hållplats Kometen hördes plötsligt. Det var Ingrid Segerstedt-Wiberg som var hållplatsutropare och jag hastade av på stadens paradgata och rusade ner mot Heden. Men, vänta lite. Där stod ju en taxi i fickan utanför 7-Eleven, jag som trodde att taxibilar var förbjudna på Avenyn.

Halvt svampförvandlad av regnet och lika procentuellt förblindad slet jag upp dörren och slog mig ned på passagerarsidan. Jag stängde dörren och torkade bort det värsta regnet ur ansiktet.

”Olskroken, tack.”

”Självklart”, sa Viktor Rydberg, lade in ettan och körde rätt in i en annan dimension.