Nyår

Till er
Mina maskrosor
Min fina familj
Min cosa nostra
Mina vackra vänner
I verkligheten och här
Ett fantastiskt nytt år till er alla
Vi ses och hörs snarare än förr

Till dig
Som jag inte ser
Inte hör
Inte kan prata med
Men alltid önskar det vackra

Min sorg har alltid varit stolt
Hjärtat sjunger alltid för dig
Jag kan aldrig ångra ett steg
Varje kyss där du är som varmast
Var det bästa som fanns
Det bästa ett hjärta kan dricka

Var du än är
Vad du än gör
Må dina taxdrömmar bli sanna
Dina dagar vid havet fler
Och ditt 2010 magiskt

Närmare än så här
Kommer inte mina ord idag
Dina ord måste döljas
För så dum är verkligheten
Men stjärnorna lyser över dig
Alltid
Och reflekterar min värme
Titta noga
De ler när de ser dig

Till sist …

Ett underbart nytt år till
Kakmonstret
Brownies är en monstrig rättighet

Och gott nytt år
Alla gräsänder
Hoppas ni får många dunbollar i vår
Mitt bröd är ert

Superhjältar på mellandagsrea

På väg mot vännerna i Nordstan möter jag först ett ungt par. Han säger att ”vi köper ju inte för köpandets skull”, och hon svarar ”nej”, men såväl röst som ansiktsuttryck avslöjar lögnen.

Sedan får jag syn på en rullstolsburen man utanför systemet. Han sitter och rullar tummarna i väntan på släktingen eller vårdaren.

Själv träffar jag Batman, Robin och Stålmannen – fast i Clark Kents skepnad – utanför Åhléns. Spindelmannen kommer lite sent, men hinner i kapp oss. Jag och Clark tar rulltrappan, Batman och Robin klättrar upp längs väggen och Spindelmannen hamnar i klammeri med Securitas när han skjuter nät på väggarna.

Uppe på herravdelningen tittar sig Stålis omkring, sen lyfter han på glasögonen och fixar till ett litet hål i en Hope-parka med sin värmesyn.

”Ursäkta mig, jag ville ha den här, men den är defekt”, säger han till en expedit.

”Oj”, säger hon. ”Vi får halvera priset.”

”Taget.”

När hon går iväg viskar Stålis att det där hålet fixar Lois till på ett kick.

Samtidigt provar Batman nya långkalsonger och Robin diskuterar i telefon med Batgirl om det inte är dags för honom att gå från vanliga kallingar till boxershorts.

”Jag tycker att du ska köra med tanga”, säger Batman. Det blir tyst på avdelningen. Spindelmannen ramlar ned från taket.

”Oj, den varnade inte Spindelkänslan mig för.”

Batman rodnar. ”Det är väl dags att komma ur garderoben, antar jag.”

”Men, jag gillar ju Batgirl”, säger Robin. ”Jag älskar dig, fast bara som en kompis, Batty.”

Batman går, med sänkt huvud, mot kassan. Han plockar åt sig en hög med kläder och shoppar vansinnigt mycket.

Spindelmannen klappar honom på axlarna. ”Du kanske kan få ihop det med Daredevil?”

Batman skakar på sitt huvud, betalar och suckar.

”Äh, Batman. Nu går vi till Murveln och tar en öl”, säger jag till slut. ”Det finns massor av homosexuella superhjältar på den här jorden. Det ordnar sig.”

”Tack, kompis. Sisten till Murveln står för notan”, ropar en märkbart gladare Batman.

Och innan jag hunnit till rulltrappan inser jag att de redan är framme. Hoppas rean även gäller Murveln.

Det sägs att det blir ljusare

… men än en gång lägger sig mörkret över den här staden.

Blinkande blåljus. Avspärrningsband. En ung flickas drömmar och framtid stoppas brutalt på en gångväg. Minnesljus flammar. Minnesord viskas och skrivs. Tusen frågor. Inga svar.

Varför?

Det är en för mycket varje gång någon mördas. Döden kommer till oss alla en dag, varför måste vi hjälpa den att komma tidigare än tänkt?

Jag kände henne inte. Ser en bild på Facebook. En glad och levande flicka. Bredvid bilden, sida upp och sida ned med sista hälsningar från vänner och familj. Det känns overkligt. Som det alltid gör.

Och jag undrar bara. Varför? Vem ville släcka hennes ljus? Vem vill släcka någons ljus?

Än en gång tar mörkret över min älskade stad på det fulaste av sätt.

Varför?

När tar vansinnet slut?

Ett. Sju. Tio. Oändligt

I nästan alla religioner finns en gyllene regel. I Bibeln sammanfattas den som:

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Bra där. En regel. Och kristallklar dessutom.

I katolicismen har vi sju dygder och sju dödssynder. Var som de förra och avstå de andra – då blir allt bra.

Helt okej. Sju enkla regler. Dessutom varandras motsatser. Okomplicerat.

I gamla testamentet fick Moses ta emot tio Guds bud. Två stentavlor som berättar allt vad vi ska och inte ska göra.

Överkomligt. Tio konkreta förhållningsregler. Jag kan köpa dem.

… och det är då jag inser hur skönt det är att Gud inte är svensk byråkrat.

Fattar ni hur jobbigt det hade blivit för Moses att bära ned stentavlor med hela Svea Rikes Lag? Bara att recitera dem hade motiverat de där 40 åren som Israels folk vandrade i öknen – och de hade känts som 200 år.

Dessutom hade han inte fått det för Gud, som givetvis också varit skyddsombud, och beordrat att Moses max fick lyfta 20 kilo.

Naturligtvis hade inte heller den okontrollerade sprängningen av Jerikos murar med hjälp av basuner godkänts av arbetarskyddsstyrelsen.

Och plötsligt inser jag att Jesus aldrig fått gå på vatten utan flytväst om Gud var svensk byråkrat. Självklart hade Jesus förvandlande av vatten till vin krävt att han i förväg sökt serveringstillstånd. Dessutom hade han förstås fått sin Golgatavandring och korsvistelse omvandlad till färdtjänst och villkorig dom med fotboja. Något som på allvar hade ställt till det när det gäller trosuppfattningen och tolkningarna av Bibeln i våra dagar.

Nä, tacka vet jag gyllene regeln. Den räcker för mig.

TV-tragik

Som första blogg kan Word up, Anjo avslöja delar ur alla tablåer som väntar i vår. Here we go, de största nyheterna:

Ensam eremit söker inte (TV4): Ett helt nytt dejtingkoncept. Fyra eremiter avsäger sig alla inviter och i åtta program följer vi deras totala inaktivitet, hur de inte besvarar brev och hur de inte tittar på foton på potentiella uppvaktare.

Stureplan (Kanal 5): Först såg vi hur de reste med Färjan. Sen mötte vi dem i Ullared när de handlade. Nu kommer den tredje och avslutande delen i Femmans antropologiska studie om stockholmare: åtta avsnitt om folk som kallar sig stekare och oftast dricker en stor stark.

B-stjärnorna på pensionatet (SVT1): På grund av sänkt budget flyttar Stjärnorna på slottet till en mer modest miljö, ett pensionat i Lessebo. De fem som deltar är Anna Anka, Elisabet Höglund, Malou von Siewers, Tomas Ledin och Marcus Birro. Enligt obekräftade rykten använder Birro sin dag till högläsning av Proust och Strindberg varpå Anka säger att han suger mer än hon menar att kvinnor bör göra i äktenskap. Birro ska då bli mållös, varpå Ledin vill lösa allt med en krama-varandra-låt med Malou och Bettan som doa-kör.

På Spårvagnsspåret (SVT2): Chockåterkomst för Oldsberg i en lågbudgetvariant av hans succé. Nu åker vi spårvagn i naturlig hastighet, varför varje resa tar hur lång tid som helst. De fyra tävlande lagen består av: 1. återförenade Triple&Touch; 2. Göran Johansson, Siewert Öholm och Viveca Lärn; 3. Lasse Brandeby, Claes Malmberg och Frank Gunnarsson; 4. Allgott, Villgott och Conny Ray. Kapellmästare: Janne Lucas. Sångare: John Ballard. Domare: Leif Loket Olsson (i handbollsdomardräkt förstås). Sidekicks till Oldsbergs fantastiska humorinslag: Fredrik Belfrage och Janne Jingryd.

Big Brother Reklam (TV3): Tjugo klart sämre än genomsnittliga reklamare som gått på reklamskola och numera mest använder sin tid till att racka ned på branschkollegor anonymt på nätet stängs in i ett hus där de ska kommunicera på riktigt. Här ska stockholmare lära sig att folk från spenaten är bra och alla utanför tullarna ska försöka förstå att de innanför tullarna faktiskt är mänskliga när de är sig själva. Komik, tragik och mängder av patetiska korrekturfel utlovas när färgblinda ADs och dyslektiska copywriters blandas med dysfunktionella projektledare och oplanerade planners. Alla speglar i huset är från lustiga huset på Liseberg och får folk att tro att de är större än de är. Istället för gupp under täcket kan det bli en hel del buzzwords, tvärsäkra uttalanden om saker man inte vet ett skvatt om och självgoda plattityder – och det redan i första avsnittet. Otroligt. Förväntat allmänintresse: noll. Förväntat antal kommentarer i branschpress och på twitter, vilket kan få en att tro att det här är jätteviktigt: 245675.

Den riktiga fotbollskanalen (SVT24): Ett fotbollsprogram som är helt nyskapande. De har insett att italiensk fotboll inte behöver Birro, att Ranelid måhända är solbränd men tillför noll och intet i fotbollssnack, att Djordic är en sönderspelad singel och att oavsett vilka skitbilder man visar, så är avsaknaden av dessa tre ett totalt genidrag.

Redigerarna (TV8): Nytt lekprogram. Ett gäng kvällstidningsjournalister får såna där fantastiska kylskåpsmagneter som man kan bygga små meningar av. Självklart finns inte orden chock, kaos, katastrof, döds, vålds, mord, extra och andra smaskigheter med. Därefter får de beskrivet ett scenario och ska bygga löpsedlar utifrån det. Alla tävlande har elektroder så att vi kan följa deras EEG-inaktivitet. Programledare: Peppe Eng.

Måsarna (Animal Planet): Dramadokumentär där vi följer skrikmåsar från deras naturliga häckningsplatser i Stockholmstrakten till deras parningsplatser på Gotland och i Båstad. Fantastiska naturbilder där uppblåsta hannar utför parningsritualer på alla fyra, stöter upp sin mat, slåss om honornas gunst och förgäves försöker förstå hur man dricker ur flaskor. Berättarröst: David Attenborough.

Slipsen mot strupen (TV3): Etikettsdrottningen Magdalena Ribbing drar åt slipsen på den extremt ohyfsade Alexander Nilsson och lär honom att veta hut. Alexander är den ointressante kocken i Kniven mot strupen som skriker åt folk på syltor och verkar vara tuff, men egentligen är en blek kopia på den arge kocken, som i sin tur var en extremt blek kopia av originalet – Gordon Ramsay.

Beck vs. Wallander (TV4, TV4+): Äntligen gör fyran slag i saken och skapar en filmserie med både Beck och Wallander. Kan det bli bättre? I alla huvudroller: Rolf Lassgård. Det är en samproduktion med Tyskland, alla äter Riesen, säger att det ordnar sig med taskigt läppsynk och under alla biljakter spelas Michael Cretus Samurai. Filmerna, man spelar in 94 stycken på två veckor, sänds varje söndag i båda kanalerna.

Mycket nöje, gott folk.

Cigg med tomten

Det är dagen efter. Tomten sitter och röker fulcigg från Lidl på en sten. Vi är på landet och han pustar ut efter ett hårt jobb.

”Vill du ha en macka?

Han skakade på huvudet. ”Smuttade väl på några hundra tusen tallrikar gröt i natt och sen så tjuvsköt jag påskharen på väg hem och fick mig ett skrovmål.”

Jag förklarade att vi i Sverige nog inte skulle uppröras, men i USA lär ju inte det övertrampet mot the Easter Bunny gå obemärkt förbi. Tomten ryckte på axlarna.

”Okej, de invaderar Nordpolen, men so what? Det blir bara varmare och varmare där. Att bo där och gå runt i en tjock, röd dräkt året runt är olidligt. De kan gärna spränga hela stället och sen låtsas att det var friendly fire. Jag har redan ett alternativt hem, jag hyr en svit på ishotellet i Jukkasjärvi för jämnan. ”

Jag förklarade att jag var nöjd med julen, att vårt beslut att fixa pyssel mellan de vuxna togs emot med stor entusiasm.

”Ni snor mitt jobb, men inte mig emot. Det är nog jobbigt som det är. Vad blev det då?”

”Jag skrev en bok på 90 sidor med minnen från vårt sommarställe, sen blev det en del annat också. Väldigt uppskattat.”

”Egentligen önskar jag att alla fick trisslotter”, sa tomten. ”Det hade minskat transportvolymerna och därmed CO2-utsläppen från mina obemannade drönarslädar.”

”Vill du bidra till spelmissbruk, och vad har hänt med din släde?”

”Svenska spel betalar min lön, intäkterna från leksaksbolagen täcker knappt mina fasta inkomster. Egna släden? Tja, jag kör en sväng över Stockholm, det är alltid där jag kör eftersom tomten är en riksangelägenhet – och då ska jag förstås synas i Stockholm, det har politbyrån däruppe bestämt. I övrigt är det fjärrstyrda slädar.”

”Klimatkompenserar du?”

”Jag köper utsläppsrätter, men tyvärr räcker de inte för min tur över Skåne, så nästa år går julklappsgränsen vid Laholm. Det känns mest rätt. Jag menar, har de ingen vit jul kan väl lika gärna resten av traditionerna ruckas på.”

”Vad ska du göra nu?

Han plockade upp ciggen och viftade med paketet. ”Några pinnar till, sen drar jag mig hemåt och hoppas att det här var sista året.”

”Men, vem skulle kunna ersätta dig?”

”Ronald McDonald. Jag vet att Ronald gärna vill skriva om historien så att Jesus föddes i en drive thru-kö och att de vise männen kom från McDonalds högkvarter och gav honom big mac, specialsås och extra pommes. Jag har fått en bra deal att tänka över.”

”God fortsättning”, sa jag.

”Vill du ha pommes till den fortsättningen”, sa Tomten.

Jag skakade på huvudet.

Smälter

Det är töväder
Inne och ute
Fortfarande vackert vitt
Men regnet kräver sin tribut

Juldag
Fortfarande stilla
Eftertankar
Föreställningar
Om bättre i morgon

Jag ska inte stänga boken
Bara byta kapitel
Och med en vackrare penna
Måla allt i ord och bilder

Inga löjliga illusioner
Det blir slask
Innan våren
Och nästa augusti

Men jag vågar tro
Att dagarna blir längre
Och inte bara
I kalendern

Ljumma vindar
Är bara en relativ tidsrymd bort
Sommarvärmen
Väntar om några blad

Det är jul
Det är frid
Det är slut
Det är nyfött
Det är jag
Det är nu