I går kom farbror doktorn hit. Vi skulle vaccineras och jag föreslog att skribenterna skulle få gå först, eftersom vi är viktigast. Det röstades ned.
Till slut blev det ändå min tur, men då var vaccinet slut. Istället erbjöd mig doktorn ståljordnötter, precis såna som Långben äter innan han förvandlas till Stål-Långben.
Jag hällde i mig en grabbnäve och plötsligt var jag – än en gång – en superhjälte. Omedelbart skred jag till verket och började mota Ollar i grindar, knäppte busar på näsan och kittlade statyer till de skrattade.
Än en gång en superhjälte?
Jo, jag har varit det tidigare. Min dåvarande sambo var rätt sänkt på jobbet och när hon kom hem väntade en superhjälte som plockad ur en extremt engagerad hippies drömmar.
Jag hade blå långkalsonger, över dem ett par blå y-front, knästrumpor, en tajt tröja, ett skärp runt magen och mitt största badlakan knutet runt halsen.
”Jag ska rädda dig”, sa jag när hon kom hem. ”Jag är Kapten Knasbonk”.
Vi separerade så småningom.
Word up, Anjo 
Körde du omaskerad?
Försöker frammana bilden för mitt inre.
ååh tack för dagens garv när jag plötsligt kan se dig i all din glans. För mig var detta ett skratt jag behövde. Ha nu en riktigt skön helg 🙂 kram
Tog hon med sig outfiten i flytten?
@Knockando: Riktiga superhjältar har inte mask.
@ Bittan: Tack. Hoppas din var bra den med.
@ Sis 1: Jag fick välja mellan den och strandhuset på Azorerna. Jag tog bungalowen, dumt nog.