Jag brukar binda mina husdjur, två tama akademiker, utanför ICA för shoppingfridens skull. I dag beslöt jag dock för att ta med dem in, givet väderleken.
”Vad är det för ras”, frågade en äldre dam.
”Rufus, det är han till vänster, är en sträv besserwisser. Lydia är en språklig rottweiler.”
Lyckligtvis kom jag ihåg att ha dem i korta koppel, men det blev ändå rätt snabbt ohållbart.
”Den här skinkan har aldrig varit i närheten av enris. Köper man den där kycklingen är man idiot, det är bara vatten. Färskpressad juice? Jo, för ett år sen”, gläfste Rufus och skrämde slag på slentrianshoppare.
Lydia kröp omkring och bet en anställd i vaden. Jag drog i kopplet, bad om ursäkt och sa att hon blev aggressiv när någon särskrev fläskkotlett.
”Man måste vara pantad arbetarklass för att köpa chips. Hej, Reine, har du koll på kilopriset? Det är i paritet med din vikt”, hetsade Rufus. På med munkorgen, kände jag.
Samtidigt hade Lydia tryckt upp en praktikant mot frysdidsken och tuggade fradga. Jag ryckte i kopplet och log.
”Hon menar väl, men hon flippar ut när ni säljer ört kryddad lax filé för 39 kr/frp och har jämförelsepriset i kilo.”
Ett ilsket morrande från kryddhyllan fick mig att vända mig. Där stod en man och höll en kopplad, korpulent man kort. Den lille tjocke hade nosen i höjd med hyllkanten och läste högt: 12,90, 12,90, 15,60.
Ägaren log förläget mot mig och nickade mot sin akademiker:
”Matematisk schnauzer, han vägrar att gå hem innan han kollat alla jämförelsepriser och gjort en överslagsräkning av butikens totala varuvärde.”
Vi stod tysta, så tysta som bara trötta akademikerägare kan vara.
”Jag har hört att den där rasen bibliotekariepudel är rätt timid och lugn”, sa han till sist.
”Har du sett hur de beter sig i en bokhandel”, sa jag.
Jag avbröts av att Lydia slet sig och rusade bort mot praktikanten igen. Jag såg bara skylten i dennes hand: 4-verkeri. Nu har vi fått in 3-pack. Köp 2 betala för 1.
Katastrofen var oundviklig.
Word up, Anjo 
Ja man önskar att man kunde vara sån, för jag blir också alldeles galen…och särskilt när dumheterna försvaras med orden ”Ja men du fattar ju vad jag menar”.
Vad är det? Å om ändå gräsänder styrde världen, så mycket bättre den skulle vara då….
Gräsänder skulle ALDRIG låta sig korrumperas, möjligen vägledas av gott bröd i valtider.
Jag är nog släkt med Lydia. Jag morrar också åt särskrivningar. 🙂
Jag med, fast bara på jobbet. På fritiden är jag en förstående valp med labradorögon och såna där stora öron som bara små schäfrar har …