Jag gick på stan igår och försökte att inte höra julmusiken, men så trängde den trots allt igenom.
At Christmas time, it’s hard, but when you’re having fun
There’s a world outside your window
Jag stelnade till. Det slog mig plötsligt att det är ju så det är. Hur kan vi glömma dem i juletid? Och låten fortsatte att tränga in i min själ där jag stod i mammons tempel köpandes onödigheter till överfyllda barnrum.
Let them it’s Christmas time again
Jag släppte den färgglada plastprylen och lämnade butiken. Med raska steg gick jag till banken och tömde mitt sparkonto. Sen gick jag hem och slog sönder spargrisen, rafsade ihop mynt och sedlar i en stor påse och gick till en speciell butik.
”Till välgörande ändamål för rubbet”, sa jag och släppte ned kassen på disken.
En kvart senare stod jag med en sopsäck vitt bröd vid Blacktjärn och kastade ut brödbitar till lyckliga änder.
”Feed the world, let them know it’s christmas time”, sjöng jag med min vackraste röst.
Och änderna åt, åt, åt. Deras ögon glittrade och de delade, väldigt jultrevligt, med sig av brödet till sothönorna, skatorna, kråkorna, måsarna och den graciösa hägern som tittade förbi.
Det kändes bra.
God jul till alla. Särskilt till dig som älskar gräsänder.
Word up, Anjo 
Å det var vackert gjort men Anjo, vad ska du själv äta nu då?
Sundsvalls hemskaste tvilling önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År. Må alla dina önskningar gå i uppfyllelse.
Stor julekram till Gräsändernas beskyddare.
Jag har ett späcklager, så jag reder mig.
Tack – och god jul och gott nytt år själv till den här bloggens bästa peppare 🙂