Vind

Minus tio i den här staden i kombination med en tyken vind – det är rätt så jämra kallt.

I morse hade tidningsbudet ersatts av Vita häxan från Narnia. Alla barrträd hade ryckt upp sina rötter och stod och huttrade i en klunga. Spårvagnarna skakade så mycket av köld att de hoppade av spåren.

… de enda som verkade oberörda av kylan var tre biljettkontrollanter som piggade upp en pojkes arktiska morgon med 1200 spänn i böter strax efter 07.15 på Kungsportsplatsen. Han såg inte så särskilt uppvärmd ut, trots att han just bränt rätt mycket pengar. Jag tyckte synd om honom. Är det så här kallt borde spårvagnarna vara gratis.

Vinden letade sig in överallt och kittlade mig i såväl armhålor som mellan tårna. Det var som en tandläkarblåsning strax innan plågis säger  ”lugn, jag ska bara borra lite”.

Poseidon försökte förgäves få krypa ned under en björnfäll med Karin Boye-statyn. Hans försäkran om att han bara ville kramas möttes bokstavligt talat av kalla handen från Karin.

Ett gäng molokna människor anordnade bål av Fritidsresors aktuella utomhuskampanj. Dels för att värma sig, dels av förbittrat hat över sin situation. Nu bränner vi Ticket, ropade mobben som snabbt växte till ett tusental vinterbleka bärsärkar.

Paddan höll på att byggas om till isbrytare och Johanna i Brunnsparken hade skridskoövningar med fyllona från sagda park. Skulle Disney on ice inte kunna komma, så kan vi i alla fall räkna med Leffe, Konrad, Stoffe, Jorma och Bagarns isshow i vinter.

Överallt sågs folk köra kärror med batteridrivna frysar. Ibland hoppade de in i dem för att värma sig ett tag.

Ett ungt par kysstes häftigt och frös fast. De kommer att stå vid Kopparmärra till i mars och jag skrev naturligtvis kärlek håller aldrig med spritpenna på killens kind. Lika bra att han lär sig.

… och plötsligt slog det mig. Jag hade inte hört en ordvits på hela dagen. Inte en enda tjommekommentar av låg klass från en av stadens 450000 komiker.

Det var en vacker dag.