Spökenas torgmarknad

När jag gick hem över Olskrokstorget i natt slog klockan på S:t Pauli tolv. Och plötsligt blev det liv på det annars så öde torget. Det var dags för spökenas torgmarknad.

Där stod det dystra spöket som ursprungligen castades för rollen som Laban, men försov sig i en tvättkorg och slängdes i en kulörtvätt av en dum ungkarl. Nu stod föredettingen här, blekrosa och med krossade drömmar, säljandes utbyteslakan till sina kollegor.

”Kooooooooooooooom ååååååååå kööööööööööööööööööööp”, sa han.

Fast, det hördes nästan inte. För i ståndet bredvid stod ett annat spöke och rasslade med kedjor.

”Kedjor. Stans bästa kedjor. 8,9 på skrämselrichterskalan.”

En gengångare skulle precis avvisas av spökväktarna (två huvudlösa karoliner), när de insåg att det inte var någon varaktig lösning.

Den vandrande vålnaden stod still och förklarade att han hade gått sedan 1536.  Sedan snyftade han och sa att Devil inte setts till sedan de var och campade i Värmland för ett tag sedan.

”Han är säkert okej”, sa jag.

”Annars kommer 1400 jägare att vakna upp med ett dödskallemärke i morgon”, sa Fantomen och torkade tårarna.

Caspar, det vänliga spöket, dividerade med Labolina om vem som egentligen var gulligast. En flygande holländare av den sämre sorten gick på gatan och halkade på en isfläck och Patrick Swayze frågade om någon ville dreja.

Hamlets faders vålnad ville diskutera problemen med dagens curlingföräldrar. ”Inte nu”, väste en poltergeist. ”Jag försöker förstå hur jag ska kunna husera i de där nya, lövtunna led-teveapparaterna.”

I tombolan var veckans högvinst att spöka för bluffgubbarna i alla program om övernaturligheter på TV4+ och spelintresset var ganska stort.

Baskervilles hund anmälde sig som ersättare för Devil och erbjöd sig samtidigt att ta hand om jägarna om så var nödvändigt. Fantomen tackade tacksamt ja och en ny vänskap var etablerad i sann Olskroksanda.

En minut senare kom larmet: ”Ghostbusters kommer, Ghostbusters kommer.”

Spökena, vålnaderna, gengångarna, gastarna, Elisabet Höglund, poltergeisterna och alla de andra försvann blixtsnabbt. En bil närmade sig, stannade och ut från passagerarplatsen svävade Hagge Geigert.

”Falskt alarm”, hördes det i buskarna och alla spökena kröp fram.

”Hej mina damer och kreditkort”, sa Hagge och dödade effektivt den blandat uppsluppna och direkt ondskefulla stämningen med ett skämt som luktade skämt redan när det inte begav sig.

Jag lämnade torget och hörde plötsligt ännu mer uppståndelse.

”Är det Ghostbusters”, hördes ett spöke ropa.

”Nope”, sa ett annat. ”Det är Nisse Peters, Rulle Lövgren, Cederhök och Hedenbratt – originalgänget från Jubel i Busken.”

”Idiot”, skrek ett tredje. ”Det är ju de som är Ghostbusters.”

”Knô daj in”, hördes plötsligt och jag lättade …