Vinterslarv

Vintern kändes slarvig idag. Det fina vita på gatorna var vänd- och sönderstekt till en brungrå och finfördelad gröt. De vita grupperingar som överlevt i city tryckte längs fasaderna och närde ett dödsdömt hopp om ett liv i vår.

Jag gick förbi det igenbommade posthuset som ska bli hotell. Små bevis på en festnatt låg kastade längs en mur som varnade om lösspringande hundar. Dessa syntes inte, men skällde sorgligt inifrån sin förfallna arbetsplats. Jag ville vara trollkarl och trolla fram ett ben att slänga över muren, men jag är bara jag.

En kvinna hade målat ögonlocken med en mörkgrön blandning som fick mig att fundera hur det faktiskt stod till. Hon såg ledsen ut och skorna var nötta, med hål på fel ställe.

Rean var på upphällningen, men inte kaffet i några större mängder. Kaféerna var inte så värst välbesökta.

Kullerstenarna hade dock bestämt sig för att vara fortsatt glatta. Jag halkade fram till en salladsbar där flickan var så trött att hon, efter att hon faktiskt fått ordning på beställningen, lämnade mina växelpengar tillsammans med ordet: förlåt.

Bussarna var smutsiga och ville bada. Det var märkligt tyst i innerstaden. Jag lämnade en vinter som just idag förlorat allt sitt släktskap med Disneyjular och vykortsvintrar.

Fast, hur jag än vrider och vänder på det, så fanns det någon form av skönhet i det här. Även om temperaturen och förförelsenivån båda stod på noll.

Fast, jag längtar våren. Den är alltid närmare augusti.