Jag satte upp skylten Do disturb på min hotelldörr i natt. Och, som jag blev störd.
Först kom ett mattegeni in och spelade autistisk gitarr. Han kunde alla ackord i hela världen.
Sen kom en kossa in och lade sig i ena sängen, det gjorde inget – men, när tjuren i hennes hjord skrapade på dörren kändes det mindre bra.
En högljudd mimare, som tyvärr var stum, hade en dålig dag och berättade ljudlöst om sitt liv och jag förstod inget.
En bokförläggare hade förlagt sina böcker och grät över sin förlust, men tröstade sig med att sno min informationsbroschyr om hotellet.
En smurf kröp in och drog i sig en lina kokain med förklaringen att han ville bli fyra äpplen hög, det här med tre äpplen var så förstelnat.
I det läget fick jag nog och satte upp skylten Don’t disturb på dörren. Precis då kom världens vackraste flicka gående. Hon tittade på skylten, sa ”aj då” och gick. Jag sprang efter, men magin var bruten och hon försvann runt hörnet och var bara ett minne blott, ett förlorat och oupplevt paradis.
Word up, Anjo 
Nu blir jag arg. Bara så där. Alldeles nära var hon, innan hon gick. Alldeles nära. Så gick hon.
Ja, men sätter jag upp en sån skylt får jag skylla mig själv.
Ja. Lägg av med det. Men du får räkna med besök av ambulerande cirkusar. Fast det kan det vara värt.
Oh ja, lätt…