På väg till jobbet idag såg jag hur de röjde snö från taken på husen. Det visade sig vara ett stort misstag. När de skeppade ned en skyffel med puder råkade de störa bröderna Arne och Sture Hegerfors som låg i ide på taket.
De skojfriska bröderna for i kullerstenen och reste sig snart, rätt så förvirrade. Och hungriga. Men luspanka. Istället för att tigga, bestämde de sig för att tjäna ihop pengarna med hjälp av sina unika konkurrensfördelar – humorn.
Bröderna började helt enkelt sälja skojiga statusuppdateringar på Facebook till förbipasserande.
”Du vad sägs om: Jag är ute och rastar min vegetariska reptil, en så kallad krokodill. Kostar bara en femma?”, sa Arne till en stressad dam.
”Jag har ätit lunch. Surdegsbröd. Det är nyttigare, men det vete la du”, försökte Sture kränga till en ointresserad aktris.
”Jag var fotbollsligist, men nu har jag börjat virka. Jag är en huligarn”, misslyckades Arne med.
”Har just varit och blivit spådd av en spådam som hade druckit träsprit. Hon såg inte in i framtiden.”, fortsatte Sture.
De rusade omkring som nackade höns och plötsligt sprang de ihop. Ljudet av trä ekade mellan husen och de satte sig på sina bakdelar.
”Jag ser ingen vits i att fortsätta”, sa Arne.
”Vad är poängen med det vi gör”, sa Sture.
De verkade se ljuset, men så började Arne fnittra.
”Eh, Sture. Har du hört om den utvecklingsstörde sovjeten som stammade. Han var C…C…CP.”
Hans bror skrattade och sa:
”När Ossborn rakade av sig håret bytte han namn till Kal.”
Jag gick därifrån. I Usain Bolt-tempo.
Word up, Anjo 