Jag älskar IFK Göteborg. Jag tänkte på det när jag gick förbi Hotellplatsen 2 förut. Där blev jag medlem i Änglarna och fick en pin av den tjocke tysken, herr Ruff med ballongmagen. Sen blev jag lite extra kär när jag läste att föreningens ordförande, Kent, inte direkt skrädde med orden om situationen på Ullevi. Och när jag kom in i butiken på arenan för att köpa försäsongskortet slogs jag av hur proffsig Sveriges enda riktiga fotbollsklubb är.
Sen gick allt åt fanders Papphammar-style. Den väldigt söta och skickliga butiksdamen log och sa hej.
”Hej”, sa jag. ”Jag ska ha ett förhudskort. Eller, jag menade inte det. Jag ska ha ett förförarkort. Nej, förintelsekort. Fan också, förlossningskort. Fan, jag menar förbannade-brudjävel-kort. Eller, det där menade jag verkligen inte. Jag ska ha ett försatskort. Aaaah, vad fan säger jag? Jag ska ha ett förbannatkort. NEJ! Ett förstörelsekort skulle jag ha.”
Då knackade supporterpolisen mig på axeln och gav mig tillträdesförbud på Ullevi i två år.
Jag måste lära mig att kommunicera med kvinnor. Det här håller inte.
Word up, Anjo 
Kommunikation är som sagt svårt. Lite överraskande att det är så svårt för ett proffs… 😉
IFK är så ohyggligt stort att det är lätt att tappa allt.