Söndagsstycken

Det finns tecken på vår när jag går till jobbet. En gräsandsarmada byggs upp i ån. Några förvirrade viggar syns bland de finaste och mest porösa små rackare  jag vet.

Bakom hörnet vid den lilla kyrkan står gamlingen och hans gamla dam på lurpass. Lutade mot väggen, lapandes sol – det är som om de laddar durasällanbatterier. De är glada som bara 81-åringar kan vara.

Och vi knackar på dörren till 7ans ölhall, släpps in som två snedseglare. Vi är på väg till jobbet och ska bara ta en kreativ öl. Ägaren berättar om reklambyråer, hur de kommer dit när det är kreativt stopp, byter datorn mot block och penna …och en Brooklyn lager. Vi, två reklamare, tittar på våra block och pennor och dricker varsin Brooklyn lager.

Jag är nöjd med i går. Fortfarande! Världens sötaste Elsa satte tassarna i mina lår och nosade i säkert hundra år. Hennes matte fick en försenad present av den bubbliga sorten – texten talade om att jag är stolt att vara hennes vän. Det är väldigt sant.

Jag är nöjd med i fredags. Fortfarande! De kloka orden från en god, god vän. Ett par minuter när vi kunde tala om sånt som jag aldrig talar om med någon egentligen.

Planering har pågått hela helgen. Funderingar om allt som inte händer. Sorgstänk av det som är förlorat. Längtan efter det  jag vill ha. Klargöranden av prioriteringar. Skisser på texter  jag sparat för länge i kokongen som är jag.

Snart klara för dagen. Tur, för det är kvällen nu. Det är en söndag. Några stapplande steg mot det jag vill. Så sakteliga, men så stabilt.

Bra.