Jag mötte slutligen mina demoner i dag.
Tyvärr skedde det i morse när jag precis kommit ut ur duschen och var spritt språngande naken.
Jag blev rätt generad, det ska erkännas.
De verkade också känna sig lite illa till mods, för de gick ut i vardagsrummet och slog på teven. Tre små demoner satt där och tittade på tv-shop och låtsades som om ingenting har hänt.
Jag klädde på mig under tystnad, gick ut i köket, kokade te, rostade bröd och fixade till en bricka. Sen gick jag in i vardagsrummet.
”Frukost?”
De skakade på huvudet.
Jag tittade ned i golvet. Det var inte så här jag ville möta mina demoner. Det kändes bara fel. Med en suck drack jag mitt te, knaprade i mig två rostmackor och klädde på mig. Jag gick ut genom dörren och fram till trapporna.
”Det är nog fan dags att ta tjuren vid hornen”, sa jag. Jag kände mig överraskad över hur bestämd jag lät.
”Åh, det behövs inte”, sa tjuren som blockerade trappan och flyttade på sig. ”Efter er, min herre.”
Word up, Anjo 
Haha, rätt så!
Yes, det känns som om något viktigt har hänt 🙂