Hologram

Jag och Big Mac (bror) var och hämtade nytt golv till mitt kök i förrgår. Tanken var att lägga det med hjälp av min lillebror T. Men, i kväll fick jag hybris och gjorde det själv.

Jag menar – hur svårt kan det vara?

Väldigt, tydligen. Istället för ett vanligt klickgolv lyckades jag få till ett hologramdäck à la Star Trek. Mitt kök förvandlades plötsligt till en tropisk djungel där det satt f.d. Tarzans bland lövkronorna och där alla deltagare i djungelversionen av Big Brother slängde sig i lianerna, söp runt och idkade intimt umgänge med såväl gorillor som snidade avgudabilder i jade.

Sen förvandlades allt till en tvärtomvärld där politiker och tjänstemän gjorde vansinnigt ologiska kullerbyttor när det gällde kollektivtrafiken. Det var en helknäpp värld – och den var väldigt lik Göteborg.

Därefter blev hologramdäcket en schlagerfestival. En överdos av falska blondiner och falska leenden knockade mig nästan, men så fick jag första hjälpen av textförfattaren till alla 892 bidragen i festivalens green room. Jag fick lite luktsnus och kunde glatt se att textförfattaren skrek av glädjechock när han förstod att hans låtar kom etta, tvåa, trea och dessutom gick vidare till sextioandra chansen. Det var februari 2014 och melodifestivalen 2011 började närma sig den stora finalen. Det var bara 19 åttondelsfinaler kvar och textförfattaren hade hittills 1093 låtar klara i den stora finalen.

Till slut förvandlades hologramdäcket till ett tulpanfärgat kök. Där satt en 37-årig copywriter som började se ljuset i tunneln, skissade på en plan och gjorde sig redo för stordåd samtidigt som han började uppfinna anledningar till att inte träna i morgon och istället ta några glada öl.

Får nog låta lillebror lägga om golvet, trots allt.