Framtiden kom ikapp mig igen
Det är kul att se dig, gamle vän
Jag har saknat dig sen september
Vårens asfalt har sprucken hy
Det är grusiga gator överallt
Vinden är inte sommar direkt
Men med dig vid min sida
Inser jag att det finaste sker
När solen är som blekast
Jag vill ligga naken på rygg med dig
Bara titta på stjärnhimlen
Kanske gråta när det blir för vackert
Sen vänder vi oss om
Somnar lyckligt
Drömmer om en morgondag
Långt bort från oktober
Aldrig mörk som november
Inte sorgsen som december
Ej stapplande som januari
Eller undflyende som februari
Som en slutpunkt i mars är den
Vårdagjämning
Ljuset besegrar mörkret
Framtiden, min gamle vän
Jag älskar dig som aldrig förr
Det är en märklig värld vi möts i
Där tusen frågor flyger i luften
Och min vetskap är en trasig håv
Kanske är jag ännu ett tag
En liten pojke
Tecknad i blyerts
Av en skakig hand
Och med tvivelaktig finess
Men, framtiden
Min älskade
Jag ska aldrig mer
Slå världsrekord
På att springa till igår
Låt oss istället snubbla
Till 22 mars
Och
Så
Vidare
Visst är det härligt, så härligt att man blir förälskad i allt möjligt!
Me like…
Åh, vad härligt med framtidstro igen! Vad glad jag blir!
Tvillingen – ja, det är finfint
Cat – me like too
Charlotte – jäpp, instämmer.