Otursmannen och jag

”Vänner?”

Han sträckte fram en hand med tydliga sorgband under naglarna. Jag tog handen, nickade och så gav vi oss ut på promenad i Olskroken.

”Vad jobbar du med”, sa jag. Han förklarade att han var ensamföretagare och jobbade hemifrån, för att i nästa andetag påpeka att han minsann var ytterst social.

”Vad gör du på fritiden då?”

Han ryckte på axlarna. ”Jag lägger patiens, spelar solitär och läser monologer för mig själv.”

”Det låter inte så socialt”

”Jag har ett band också, ett rockband. Det är jag …och egentligen är det väl så att jag är soloartist.”

Vi gick en stund under tystnad, sen berättade han att han var otursförföljd, men att det ändå var någon form av sällskap.

”Jag spelar de sju första siffrorna i mitt personnummer som Jokernummer. Jag är född 700101 och så är det en 5 som första siffra av de fyra sista. I lördags blev Jokerraden 6912315. Jag är född 00.00.02. Hade jag varit född tre sekunder tidigare hade jag vunnit 30 miljoner.”

Han stannade till vid en offentlig toalett. ”Jag måste kissa.”

Naturligtvis var toaletten upptagen, men vi hade ingen brådska direkt. Till slut kom en tjock man ut och min vän gick in. Den tjocke mannen tittade på mig och höll sig på magen: ”den där gorgonzolasoppan och chipsen igår, herregud vilket ras”.

Min vän kom strax efteråt ut, märkbart blek.

”Har du alltid haft otur?”

Han nickade. ”Satsade hela arvet på Fermenta, sen jobbade jag upp kapital och lade det på boo.com. Efter det slutade jag med aktier, så jag köpte lite skog i Småland istället.”

”Gudrun?”, sa jag.

Han nickade igen. ”Samma namn som min exfru, damen som tog lån i mitt namn och köpte en Mazda till sin älskare.”

Med en ledsam gest satte han händerna i fickan och började rabbla. ”Jag satsade allt på rött på casinot, svarade på det där Nigeriabrevet men tydligen försvann mina pengar i posten, fick aldrig de där Viagrapillren jag köpte på nätet, prövade nätdejting – men fick inga svar, köpte en engelsk bondgård som smittades av galna kosjukan och sätter alltid ugnen på för hög värme när jag ska göra rotfruktsgratäng.”

Vi kom fram till ett lyckohjul numrerat 1-20, som av någon outgrundlig anledning stod mitt i Göteborg. ”Satsa gott folk, satsa”, sa utroparen.

”Kanske vänder lyckan”, sa jag.

Min vän nickade och gick fram. ”Jag satsar på alla nummer”, sa han och slängde fram en sedel.

Utroparen tog pengarna och snurrade hjulet. När det stannade sa han bara: ”21.”

Kråkorna skrattade hest. Det var skymning.