Vitsgruvan

Om ni trodde att veckans skandal i Göteborg var chockerande, vänta bara till nästa bomb briserar. Den får Uppdrag Gransknings genomlysning av en kille som spelat fotboll i öis och hockey i gais att likna ett mjukt kärleksnyp.

Jag snackar om vitsgruvan och dess slavar under den yttersta kommunledningens högkvarter.

Allt började när jag besökte kommunfullmäktiges möte för att måla kroki i en sövande miljö. Efter 94 bordläggningar var det över och vakterna började fösa ut oss, då hör jag någon säga: ”Dags för punkt 95.”

Jag försökte stanna, men vakterna körde ut mig. Jag hann dock se hur två politiker lekte sten, sax och påse. Vinnaren vred på en tavla och där fanns en dold dörr. Jag såg hur personen knappade in 666 på kodlåset. Dörren öppnade sig och personen försvann.

I natt bröt jag mig in i stadshuset och tog mig in i stora salen. Det var lätt – förstärkningsarbetena var utförda av någon Allbäck eller liknande och hade gallerfönster av sötlakrits. Gott, men småsegt.

Jag tog mig till tavlan, slog in koden och klev in i vad som var en hiss. Den tog mig ner till en gruva och där väntade Quasimodo. Han såg förvånad ut.

”Är du ny, jag har aldrig sett dig förut?”

Jag nickade.

”Vi kan ju börja med smurfarna”, sa Quasimodo. Han lös med ficklampan rätt in i ett ytterst trångt gruvschakt. Där hackade en hel hög smurfar ut små stycken ur ett märkligt berg.

”Hur går det gammelsmurf?”

Gammelsmurf tog sig fram så fort han kunde och berättade att de hade lyckats hacka fram 3200 ytterst små vitsar.

”Mer behövs. Skynda på annars släpper jag loss Azarel”, sa Quasimodo och knackade på en låda. En fräsande katt hördes. Klorna skrapade mot lådan. Jag höjde på ögonbrynen och Quasimodo log. ”Det är inte Azarel, det är en strykarkatt från Brämaregården, men smurfarna är rätt lättlurade när de tuggat khat.”

”Så, de bryter vitsar, alltså?”

”Oneliners, snarare. De riktigt rejäla vitsarna bryter vi här borta.”

Jag leddes in i ett nytt schakt där de åtta dvärgarna – Butter, Trötter, Kloker, Toker, Glader, Blyger, Prosit och Magnus Uggla – slet hårt.

”Kloker!”

Quasimodos vrål fick dvärgarnas ledare att sig bort och förklara att minst 5430 helt färska och görgoa göteborgsvitsar var lastade på transportbandet och på väg till labbet.

”Labbet?” Jag såg förvånad ut igen.

Quasimodo tecknade att jag skulle hänga på. Vi gick in i ett labb där minst en miljon myggor höll på att sörpla i sig soppan som skapades när dvärgarnas och smurfarnas framhackade vitsar maldes ner.

”Varje natt skickar vi ut myggorna så att de sticker alla i Göteborgs kommun, samt utvalda kranskommuner, med färska vitsar. På så sätt kan vi räkna med att alla invånare i stan alltid har en go vits på lager. Dessutom är halveringstiden tre veckor, så det krävs en lång semester eller permanent avflyttning för att göteborgaren ska bli som andra.”

”Imponerande”, sa jag.

”Bara en sak kvar”, sa Quasimodo och höll upp en spruta. ”Du ska få samma present som alla sköna politiker. Alla Hagge Geigerts skämt i ett skott. Höger eller vänster arm?”

”Jag är lite spruträdd.”

Han nickade och höll upp en låda: ”stolpiller”

Jag grimaserade. ”Ta det inte fel, men jag vill inte ha Hagge i min ända.”

Quasimodo ryckte på axlarna och tog fram en liten burk. ”Ta den här då. Det är Ingvar Oldsbergs samlade. Skölj ned dem med lite jordgubbssaft bara.”

Jag insåg att det var lika bra att spela med, svalde pillren och kände snart hur jag blev vinglig. Jag vinkade hejdå till Quasimodo och begav mig mot hissen.

”Jo”, sa han. ”Vet du möjligen om det där besöket från Esmeralda som Göran Johansson lovade 1997 är på gång?”

”Hon är på väg”, svarade jag snabbt. ”Hon ska bara komma över en puckel först.”

Herregud! Oldsbergpillret fungerade redan. Jag rusade in i hissen och stoppade fingrarna i halsen direkt. När jag klev ut i salen kände jag att jag var på väg att vakna. Nu skulle jag bara ta mig ut och lyckligtvis hade även den låsta utgången byggts av en firma som hette Allbäcks eller något, så det var bara att blåsa bort balsaträt och fly …

Allas favoritdjur

Zara är en klädbutik i Arkaden i Göteborg. De har skyltfönster mot Södra Hamngatan och jag tror att deras butiksfönsterschef tänkte så här:

”Folk gillar djur. Vi använder djur i skylten.”

Så långt, allt rätt. För att locka män har de valt att visa de här söta rackarna:

Eh, kanon. Nu är dock Zara kloka nog att inse att kvinnor inte är så pigga på spindlar. Istället fylls deras skyltfönster av de här populära gästerna i våra hus och hem:

Jag vet inte, och kalla mig gärna knäpp nu, men jag blir inte sugen på att handla där. Jag menar, vad väntar i provhytten? En anakonda? En kåt babian? Tusenfotingar?

Kompassen

I förra veckan var jag på väg hem sent från jobbet. Då såg jag två damer utanför Solo i ett stängt Kompassen. En av dem började sjunga Blinka lilla stjärna. Plötsligt stämde den andra in och de framförde den i en väldigt vacker kanon-version. Allt var stängt. Vackert, men där fanns ingen som lyssnade.

I dag var jag på väg hem sent från jobbet. Då såg jag två herrar utanför Solo i ett stängt Kompassen. En av dem spelade en otroligt vacker sång på gitarr. Den andre stod bara och lyssnade på sin vän och nickade uppmuntrande.  Allt var stängt. Det var vackert, men där fanns ingen som lyssnade.

Märkligt. Bägge gångerna var det som om det här var gatumusikanter som ville vara i fred och bara kom ut när alla andra gått hem. Knepigt.

Utomjordingar är farliga?

Enligt Stephen Hawking är det en dålig idé att Jordens befolkning exponerar sig för utomjordingar. Resultatet kan bli plundringar och annat. Jag har bara en sak att säga till Stephen: Du är lite väl sent ute!

Jag menar, är det på allvar någon som tror att exempelvis politiker kommer från vår planet? Att Anna Anka är en människa? Att alla deltagare i dokusåpor och bratsen som åker till Sandhamn tillhör oss?

Men, vänta. Enligt Hawking skulle utomjordingarna vara intelligenta. Aj fan, där blev min teori något skakig. Milt uttryckt.

Men, vänta igen. Han säger att intelligent liv kan utvecklas till något vi inte vill träffa. Det stärker tesen om Anna Anka och bratsen i Sandhamn.

Hmm … Det här tål att tänkas på. Jag får dra en repa i mitt tefat och snacka med vicekanslern.

Plötsligt

Så ser jag dig
För första gången sedan augusti
Du skymtar förbi
Plötsligt ser jag dig
Du tar en bild i bakgrunden
Och samtidigt som jag vill blunda
Tittar jag med mer värme än jag visste fanns
Jag har aldrig vetat hur du mår
Kunde aldrig fråga
Men så ser jag dig
Och ler
Du är otroligt vacker
Ditt vita hårband
Det där sällsamma leendet
Jag är så stolt över det du gör
Och den du är
Herregud, vad jag saknade dig när jag såg dig
Herregud, vad jag är glad att du är vackrare än smärtan
Sol över dig, vacker
Alltid.

Helig?

När jag häromsistens hörde en kardinal antyda att sexövergreppen och pedofilin inom katolska kyrkan bottnade i homosexualitet höll jag på att kräkas.

”Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili”

Så, det är inte det faktum att präster förtrycker sin egen sexuella drift som gör dem till barnvåldtäktsmän – det är det faktum att de är homosexuella. Fantastiskt.

Förra året mötte jag en vacker kvinna. Hon hade något år tidigare gift sig med en annan kvinna. Nu pratade vi om hennes arbete med att hjälpa de som ingen tycker om, en bespottad grupp i samhället. Varje dag och många kvällar och nätter slet hon med att hitta en väg för dem att bli accepterade, men också att förstå resten av samhället. Någon dag tidigare hade en anonym fegis sprayat ned deras lokal och hon satt nu moloken, men full av beslutsamhet, mittemot mig. Hon var oerhört vacker där och då.

Vad hade det med hennes val att älska en annan kvinna? Absolut ingenting. Hon var vacker för att hon var en vacker människa.

På samma sätt har naturligtvis inte homosexualitet något att göra med att en del katolska präster våldtar barn. Det valet och den driften är en styggelse och ett fult brott. Det är också, trots en sent påkommen förändring i det oerhört sekulariserade pr-arbetet, en stor, stor fläck på katolska kyrkans vapensköld.

Självklart är inte katoliker som grupp för att våldta barn. Alla män slår inte kvinnor. Alla muslimer tror inte att ett bombbälte är en genväg till himmelen och alla judar är inte kroknästa banditer. Den som väljer att beskylla en hel grupp summariskt är illa ute. Här kan vi återigen poängtera att homosexuella inte är mer benägna att våldta barn än heterosexuella är. Människor är människor. En del är svin – och det oavsett om de är katoliker, bögar, medel-Svenssons, muslimer eller något annat. Det är inte gruppen, det är individen som är ond.

Och – jag vill inte att hela katolska kyrkan ska klä skott för det här. Även om dess ledning verkar vara mer än lovligt fylld av dåliga människor.

Jag tror att en förkrossande majoritet av alla inom katolska kyrkan är goda människor. Att deras hjärtan är vackra, precis som en förkrossande majoritet av alla människor är god i grund och botten.

Däremot är jag oerhört tveksam till toppen i katolska kyrkan. Deras ovilja att hantera det här och försöken att skyla över det har däremot inget med religion att göra. Det är vanlig korruption och maktfullkomlighet. Den finns i alla grupper i samhället och det är också något jag känner starkt i det här. Katolska kyrkans ledning låter det hända för att de älskar sin position mer än de älskar de barn som är vår framtid. På pappret står de för godhet och något bättre, men i sanningens ögonblick är de ryggdunkande och korrupta fegisar. Det är beklämmande och vämjeligt.

Jag har många gånger sagt att det är lättare att tro på Gud än kyrkan. Det finns en skönhet i särskilt Jesus budskap (åtminstone som det är översatt till svenska), men kruxet är att det budskapet och monopoliseringen av att vara den goda kraften har ägts av en organisation som i många år systematiskt har blundat för ett av de fulaste brott som finns.

För att bevara sin makt på jorden har kyrkan valt att gömma undan vidriga brott mot dem som, enligt deras egen frälsare, hör himlen till. Det är vidrigt att en kyrka som predikar godhet och talar om himmelen låter små barn bli anonyma offer och sedan låter de som förstört dem fortsätta predika. Snacka om att vandra i dödsskuggans dal moraliskt.

Det är också vedervärdigt att man låter sina egna – högst sekulära – maktsträvanden stå i vägen för att göra bot och bättring. Man predikar för över en miljard människor. De tror. De gör sitt bästa. Samtidigt är deras symboler ett bländverk. Det vackra som kyrkan kunde vara är en solkig fasad som ursäktar brott mot vartenda av de heliga budord som de visar upp.

Därför är det så svårt att tro på kyrkan. När de fångas med byxorna nere (eller prästklänningen uppdragen) pekar de finger och skyller ifrån sig. Vari ligger bikten: ”Gud, jag har syndat. Det var bögarnas fel. Amen.”

Vidrigt. Sorgligt. Oheligt.

Det kanske finns en Gud. Kanske vandrar jag en dag i ett paradis. Jag vet inte och det är inte det som jag diskuterar här. Men, om det gör det så vet jag att jag där kommer att möta kvinnan som hjälpte de svaga. Jag kommer att möta alla de barn som fick sin barndom skändad av vidriga våldtäktsmän.

Däremot är jag rätt säker på att många av de upphöjda representanterna för katolska kyrkan som blundade och ljög istället får äran att komma till en betydligt varmare plats, där de inte kan räkna med några silkesvantar.

Amen.