Savannens generösa djur

I morse var det kö till klädinsamlingen i Olskroken. Alla Afrikas djur skulle lämna kläder till behövande, vilket värmde mitt utomjordiska hjärta.

Längst fram stod en elefant och han hade kommit ihåg hela garderoben. Å andra sidan glömmer en elefant aldrig. Med snygg snabelföring knöt han ihop påsarna och erbjöd sen resten av kön att haka på till en modest kostnad. Hyenan som stod efter honom i kön skrattade och fick som tack en spark i ändan och har förmodligen inte landat än. Det övertygade alla om det briljanta i att köpa påsknytning av elefanten.

En flodhäst stod och höll upp en minimal topp. Hon skärskådade den och vände sig till sin väninna, en noshörning.

”Ska jag slänga den?”

Noshörningen skruvade på sig. ”Ta det här som något snällt, men du kommer aldrig att kunna ha medium igen. Tro mig.”

En tiger smög sig in från öster, rätt mycket österut faktiskt, typ Indien, och försökte förgäves att kränga av sig sin vinterpäls. ”Ränderna går aldrig ur”, ursäktade han sig när kön började bli frustrerad.

Strax efter skenade gnuerna nedför Gubberogatan i jakt på en annan klädlåda. Krokodilerna hostade upp lite begagnade upptäcktsresandekläder och safarihattar. Lejonen lämnade in stentvättade stretchjeans och väste att alla som muttrade om att det var så 80-tal skulle få med alfahannen att göra. En ledsen mamba skildes från en långärmad skjorta och sa att den liksom aldrig kunde göra plagget rättvisa.

Antiloperna skulle bara lämna lite hot pants, men skuttade konstant över klädlådan och till slut hamnade kläderna i återvinningen för metallburkar, vilket grämde djuren rejält.

Giraffen krängde av sig sin polo och hoppades att den skulle passa någon, vilket kändes lika troligt som att nilvaranens (förvisso tvättade) haklapp skulle dra ned applådåskor.

Till slut lämnade djuren och jag gick fram. Precis då brakade det till och alla Sydpolens pingviner rusade fram för att lämna sina begagnade frackar.

”Perfekt inför balsäsongen bland studenterna”, tyckte jag.

”Tror snarare att det blir frimurare som tar hand om frackarna”, sa en pingvin.

”Är det inte frimurare som dricker bäbisblod”, sa en annan pingvin.

”Nä, det är kommunala fackpampar tror jag”, sa den förste pingvinen.

Frackarna kastades in i lådan och pippifåglarna började marschera efter en snabb titt på sina gps-mätare.

”Feskekörka ligger ditåt”, ropade de och vankade upphetsade iväg.

Det var måhända lite livligt, men ändå en helt vanlig dag i Olskroken, tänkte jag.  Just då kom Centralasiens däggdjur körande på en gammal Zetor och en släpkärra full av returpapper.

”Inga kuvert hoppas jag”, sa jag när de började lassa ned pappren i lådan. De himlade med ögonen och skakade leende på huvudet. Jag suckade. Lita aldrig på en flinande snöleopard.