Popical knockar

Det går att ligga helt försvarslös och utmattad bara genom att lyssna på stråkar, blåsinstrument – särskilt när de ackompanjerar Plura och Carla.

Min imaginära hatt lyfts för Göteborgs symfoniker. De är fantastiska.

Bröderna Jonsson verkade också trivas, även utan resten av Eldkvarn. I intima Stenhammarsalen trängdes 300 personer (nåja, satt i bekväma fåtöljer), drack vin/öl och mådde bäst.

Popical, som det kallas, bjöd på den här låtlistan:

Tennsoldater – en pärla, verkligen. Att någon gång få höra Plura och Mauro göra den vore otroligt. Kanske något för Henrik i Helsingborg att jobba på inför nästa års Eldkvarnhelg *host* …

Nånting måste gå sönder – en alldeles fantastisk version där cellon dominerade. Otroligt vackert. Min absoluta favoritlåt fick en ny dimension (den har nog cirka 200 nu).

Bröllopssång – wow, med stråkar, tuba och annat blås fick den en helt ny tyngd.

Mina stjärnor har slocknat – underbart, akustiskt gitarrsolo från Carla.

Du älskar inte mig – backningen här var osannolikt skön. Ett lustfyllt arrangemang där blåssektionen verkligen fick briljera.

Man över bord – ännu en av de verkliga favoriterna och nu violinförstärkt. Jag och broder T var färdiga att ge den här tillställningen en femma redan nu.

Vägen till paradiset – mumma, jag säger bara det.

Barn av sommarnatten – den här versionen, där brödernas något tveksamma visselkonst ersattes av underbart orkesterkomp, är den bästa jag hört av den här låten.

Blues för Bodil Malmsten – bara Plura och Carla, vilket gjorde den här låten lite mer intressant. Det är en alldeles vansinnigt bra text. Men, vad hände mellan Brett och Annika på Sporten?

Huvudet högt – vackert, väldigt vackert.

Kommit hem – ännu en stor favorit och orkestern fyllde på den på bästa sätt.

Fulla för kärlekens skull – introducerad som min sämsta låt av Plura, åtminstone enligt Mauro. Efteråt pustade Plura ut och sa att så jävla dålig är den inte. Eh, nej, raka motsatsen snarare.

Mil efter mil – en hyllning till Totta Näslund, och en låt som har strofen Gud gjorde världen den första dagen i april kan liksom aldrig bli kass. Top notch.

Somliga går i trasiga skor – bara bröderna här, och faktiskt den enda svackan. Låten är grym, men den gör sig bättre med ett helt band.

Kärlekens tunga – här stod symfonikerna för alla instrument. Plura såg lite vilsen ut emellanåt, men det var oerhört vackert arrangerat. Den här låten har ju nästan spelats sönder, men fick nu en ny klänning – och den var häftig.

Lilla Sofie – avslutningsvis gav GSO rejäl draghjälp till Carlas låt och än en gång – wow!

Summa: 5

Tanke: gör om med hela bandet och hela GSO nästa år.

Sol..