Jag är en clown
Som lyfter med heliumballongen
Så faller jag från skyn i morgon
Rita då med färgkritor runt min kropp
Och lägg till ett leende
Innanför mina konturer
För jag är på väg hem till mig
Det är bara så det är
Jag läser i min bok
Att åtta års exil är förbi
I höstas snuddade jag vid min väg
Men slungades bort när augusti dog
I måndags ritade vi och gjorde slut
Det var min biljett hem
Slutet för en ökenvandring
Med hemliga reskamrater
En gick med mig i tre kvartal
Hon sover sen länge
I det okända minnets grav
Och själv var jag alltid vilse
På den sämsta stigen
Utan kondition
Men för trött för att stanna
Sökte jag fel
Och fann det
Fågel Fenix sjöng för mig
Min fyr och min fullmåne
Min stjärna som aldrig föll
Fast, jag glömde orden varje natt
Missade det som alla förstod
Och skrev historier om inget alls
Äntligen är jag på väg hem till mig
Dimman har lättat till 2002
Och jag ser klart och tydligt
Från ett allt varmare april
Jag ser orsak och verkan
Rätt och fel
Min egen skendöd
Innan Fenix vingar smekte mig
Och plötsligt
Ser jag också solen
Jag, en clown
Som svävar högt
Och håller mig i heliumballonger
Jag är inte Ikaros
Fan, vad det här blir bra …
