En isländsk vulkan har lamslagit Europa. Så går det när man släpper ut sådant i luften som egentligen passar bäst långt under jord.
Liknelserna med utsläppen av Tomas Ledins musik i Sverige sommartid är väldigt uppenbara.
Isländsk aska i luften gör att inga människor kommer någonstans. Alla fastnar i en tröstlös väntan på att det ska gå över. Exakt samma sak sker när Tomas Ledin spelas på svenska radiostationer.
Isländsk aska som faller till marken kan göra det i form av små, mycket vassa partiklar som är direkt hälsovådliga, inte minst för boskapen. Det är samma sak med Tompa. Vart än Ledin drar fram under sommarturnén sinar kornas mjölk, fårens ull förvandlas till banlon, grisar blir faktiskt orena och hönor kan snurra sina huvuden 360 grader och lägga förlorade ägg.
Nu är den stora skräcken att Katla ska vakna. Hon är en vulkan som får den här vulkanen att likna en cola utan kolsyra. Katla är alltså ännu värre. Det är som om Tomas Ledin ger sig ut på turné och till förband kör Björn Rosenström, Niklas Strömstedt och Staffan Hellstrand samt låter Marcus Birro köra lite spoken word.
Nä, det där var taskigt sagt. Mot Katla.
Word up, Anjo 
Men Anjo…jag fattar inte det här med den ständiga dissningen av Ledin. Inte bara här hos dig, av dig utan på så många ställen på nätet.
Han hör väl inte till mina favoriter men jag begriper inte vad det är med honom som retar upp så många. Kan du vara snäll och förklara? Att du tycker att han är kass räcker inte för det är det många som är utan att dra på sig denna massiva kritik.
Jag beundrar en sak hos Ledin – att han lyckats tjäna en massa pengar på det han gör. Utöver det? Jag tycker att musiken, texterna, sättet han pratar, det pretentiösa anslaget och egentligen allt han gör är bedrövligt.
Som skribent får jag utslag av de taffliga texterna och närmast rysningar när jag hör dem.
Sen är jag ju inte en blodsugande demon, så det elaka jag skriver är trots allt skrivet med ett stort leende.
Fast, om du skulle be mig recensera Birros inlägg i tv idag där han refererade till sitt favoritlag som en sköka, då hade det blivit elakheter i kubik.
Men det där leendet framgår inte och det gör mig en smula beklämd. Nu är jag väl inte alltid snäll själv när jag skriver om någon som jag tycker gjort nåt knas…men just Ledin blir så obehagligt nedsablad att jag ryser av obehag när jag läser ännu en sågning.
Det jag skrev häromkvällen om en viss TV-sport-journalist skrev jag också med ett leende, men inte fan hjälpte det. Jag blev Elaka Häxan ändå. 😉
Jag tänker bara om Ledin läser allt som skrivs om honom eller om hans mediaflöde håller sig till en DN-prenumeration och SVT2. För beger han sig in i nätdjungeln borde hans självbild få sig en rejäl törn (även om självförtroendet inte får det).
@Tvillingen – leendet finns ju i snart två års bloggande av den något verklighetsfrånvända sorten och allt annat. Det är inte så blodigt. Å andra sidan, om Ledin blir så nedsablad av så många kanske det finns något speciellt som gör det 😉
@Fiffi – jo, jag läste hans svar till dig. Det var intressant och jag ville kommentera, men glömde. Han är ju bra på att hacka på andra, men får han elakt pisk tar han åt sig. Det är lite tradigt. Tror inte Ledin läser här och jag tror snarare att han skulle skratta hela vägen till banken om han gjorde det. Jag må dissa, han har pengarna 🙂
I just ”mitt” fall var det nog inte han som tog åt sig mest, det var hans barn. Det var därför det kändes tråkigt. Annars tyckte jag inte jag var sååååå himla elak faktiskt.
Att Ledin skulle läsa din blogg är ju egentligen inte konstigare än att Patrick Ekwall läste min, samtidigt går det ju inte att tänka så, att allt man skriver måste falla alla på läppen.
Då skulle det inte bli mycket skrivet.
Nix, det har du rätt i. Just Ekwall är ju ett av de där specialfallen. Han har en dryg attityd, hackar gärna, men tar väldigt snabbt åt sig. Samma som Birro, by the way.
Det är förstås en balans i allt man gör, men att hacka på folks agerande i sina roller är alltid okej. Att däremot håna dem för lyten, döda barn eller ljuga om att de är katolska präster – det är inte kosher.
Och jag var inte så elak mot Tompa heller … jag har tänkte värre saker 😉
För det första så måste jag för mitt lands skull be om ursäkt för askan. Som det stod någonstans så vitsigt; ”Ursäkta Europa vi siktade på London, men det är svårt att sikta med en vulkan”.
Det avklarat så vill jag bara säga att ditt skrivande framkallar en tår i mitt öga och glädje i mitt hjärta. Du är min nya hjälte.
Nämen, tack… Kul med siktandet, även om jag gillar London.
och nu får Ledin ”årets Lisebergsapplåden”. Måste du byta jobb då?
Nä, jag är pragmatisk.