Penishysterikern

”Fallos”, sa han. Han var upprörd och pekade på Skanskaskrapan i Gårda. Sen vände han sig om mot byggarbetsplatsen längs Anders Perssonsgatan: ”Och se vilken ståpitt de ställt ut på den där byggplatsen. Kvarteret Venus och så slänger vi in en kraftig lem. Ett äckligt patriarkaliskt sätt att säga att alla kvinnor vill bli penetrerade.”

Jag flikade in att byggkranar var något av standard issue när hus byggs. Han skakade bara på huvudet och pratade om könsförtrycket. Med våldsam kraft knuffade han mig framför sig ända till Mintensgatan och där hytte han med näven mot S:t Pauli kyrka.

”Vad ser du, Anjo?”

Jag ryckte på axlarna och svarade att jag såg ett kyrktorn och två sidoskepp.

”Du är en av kvinnoförtryckarna. Det där är ett enormt ståfräs med två jättepungkulor på vardera sida.”

”Men, för fan, nu får du ge dig. Jag är för lika lön för lika arbete. Jag kräks på det manliga ryggdunkandet och hur kvinnor än idag förfördelas i samhället. Att vi har ett rättssystem där våldtäktsoffer misstänkliggörs och ibland ses som fnask är vämjeligt. Kvinnor och män är olika, men vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Däremot ser jag inte allt omkring mig som snoppar som symboliserar männens överlägsenhet.”

Jag tystnade. Han började rabbla: ”Läppstiftet då? Punghusen i Frölunda? Och stadens symbol på paradgatan, vad är den? Jo, en man med jättedragg. Jämför den besten med Karin Boye-statyn. En vek, liten tjej och en jätteman. Sjukt.”

Jag lade händerna på hans axlar och tittade honom djupt in i ögonen. ”Jag är för jämlikhet. Kvinnor är minst lika dåliga som män, okej? Det tycker jag, men för att tro det behöver man inte ta fram häcksaxen och klippa av sig sin penis.”

”Inte?”

Han tog sig förtvivlat i skrevet och såg förstörd ut.

”Du har väl inte”, sa jag. Han nickade och ansiktet blev högrött, lila och till slut exploderade han i en kaskad av kött och blod. När röken skingrats hade han förvandlats till ett dussin små gubbar som var för små för att hantera en så viktig och allvarlig fråga som jämställdhet mellan könen. Istället sprang de omkring och agiterade om helt andra grejer.

”Byt omslagspapper i chokladkakorna så att det inte kan användas till knarkpipor”, sa en gubbe. En annan ondgjorde sig över att nationen inte hade enhetligt uttal och betydelse av ordet kex. ”Förbjud semlor innan vecka fem”, sa en tredje och sprang rätt in i en fjärde som just vrålat ut vikten av att förstatliga godisaffärer av hälsoskäl och förbjuda kvällsöppet. Resten av gubbarna tryckte på om hjärtefrågor som handlade om allt från att använda Hesa Fredrik när helst Anna Anka var på burken till att göra mellanmjölken till nationaldryck.

Och plötsligt hade jag en gigantisk dammsugarslang i nävarna. Jag riktade den mot gubbarna och tryckte på startknappen …