Jag väcktes av små, men ack så ilskna rop. Det var lägenhetens dammråttor som demonstrerade i en lång rad.
Åtta timmars arbetsdag, stod det på ett plakat. Bättre arbetsmiljö, propagerade ett annat för. Stoppa förbudet mot dammsugarna – vi behöver också pensioneras innan vi blir för gamla, rabblade ett tredje.
”Leve blanka golv här och där, död åt Anjo och hans laissez-faire”, sjöng dammråttorna i kör.
Och, eftersom jag är en blödig jävel – och tillika arbetarnas bästa vän – tog jag fram dammsugaren…
Word up, Anjo 