När jag som vanligt gick till ICA för att handla stötte jag på några grekiska filosofer. De såg frusna ut där de stod med varsin insamlingsbössa.
”Stötta Grekland”, sa Aristoteles.
”Hjälp oss att få in 110 miljarder Euro”, sa Platon
”Hur mycket kan vi få om vi stämmer den brasilianske fotbollsspelaren som snodde mitt namn”, sa Sokrates.
En och annan skänkte några kronor och Platon såg lite hoppfull ut.
”HEUREKA”
Det var Arkimedes som kom springande. ”Gubbar, jag tror jag har lösningen. En gala för Grekland i TV4. Vi kanske kan få Ernst som programledare.”
Sokrates nickade. ”Perfekt. Martin Timell kan renovera Akropolis samtidigt som hans käcke bror lagar klassiska grekiska rätter och stressar alla att skänka pengar.”
”Det kan ju bli så där ruskigt nyskapande sketcher också där de sedvanliga och överexponerande ansiktena klär ut sig rätt taffligt och drar buskisskämt om Afrodites tuttar”, sa Platon.
Aristoteles skakade på huvudet. ”Det slutar bara med att Malou von Siewers spexar. Är vi så illa ute?”
Arkimedes förklarade att de faktiskt behövde 110 miljarder Euro och då kan man inte vara kräsen.
”I idévärlden är den här bössan fylld med alla pengar vi behöver”, sa Platon.
”Ska vi skita i det här”, sa Sokrates. ”Om vi sätter allt på rött på casinot, så kan vi ju dubbla det och sen bara fortsätta på den vägen. Det kan gå, logiskt.”
De traskade mot Svingeln och Platons bistra röst ekade mellan husen.
”Fan, Arkimedes. När vi stod där och valde nationalrätt att locka turister med sa jag pizza, men du skulle givetvis hålla fast vid souvlaki och gav bort pizzan till den där charlatanen Cicero och hans togabagare. Vad var det du sa? Det kommer att finnas souvlakerior i vartenda gathörn och grekerna kommer att bli stormrika. Kanon. Allt det här är ditt fel.”
”Det var du som anlitade den där germanske barbaren Allbäckius för att bygga Parthenon. Det skulle bli en lyxresort och casino, men vad blev det? En stenhög. Jag sa ju att hans anbud var för lågt. Och vad fick du för det? En veckas semester i Sparta? Din dumme jävel”, svarade Arkimedes.
”Patte och Atte, lägg av. Det där leder exakt ingenstans”, sa Sokrates. ”Vi behöver 110 miljarder Euro. Hur mycket har vi?”
”56 kronor och 50 öre”, svarade Aristoteles. ”Jag tycker vi sätter det på lotto. Drömvinsten är ju en bra början.”
”Får jag välja nummer”, sa Arkimedes.
”Tänker du säga heureka när du kryssat för dem”, sa Aristoteles.
”Ja”, sa Arkimedes.
”Glöm det”, sa Aristoteles.
”Välkommen till sinnevärlden”, replikerade Arkimedes och knuffade in sin kollega i en buske. Och så var slagsmålet igång.
Stackars Grekland.
Word up, Anjo 
Finner inte adjektiv och superlativ nog för att beskriva min åsikt om denna lilla föreställning. Hursomhelst förlängde den livet på mig en aning!
Gillas till max!!!
Det här var precis vad jag behövde efter den här (skit)dagen! Tack Anjo! Du fortsätter att vara min hjälte och räddare i nöden här i cyberspace!
Faun, va fündigt!
Fram för fler ”Souvlakerior” åt Folket…
=o)
Robban – tusen tack.
Stora M – gott att jag kunde ändra dagen för dig.
Elaina – jag hade gillat souvlakerior, fan vad gott.
Du, den där gyllene pennan – är den till salu?
Du kan få en elektrisk pennvässare i utbyte.
Det låter som en bra deal, Per.