Usla raggens krog

Jag var i Stockholm igår och mitt på Stureplan ligger ett nyöppnat ställe – Usla raggens krog. Eftersom jag är antropolog, gick jag in. En dam i baren fick syn på, gick fram och kände efter i höjd med byxfickan. Hon log.

”Är det en banan du har i fickan, eller är du bara glad att se mig?”

”Det är en banan”, sa jag. ”Jag hann inte med att äta mellanmål förut. Tack för påminnelsen.”

Jag tog upp frukten ur fickan och mumsade i mig den.

En annan kvinna lade sin ena hand på min axel. ”Jag hoppas du är livräddare, för jag är på väg att drunkna i dina ögon.”

Hennes väninna smög upp från andra hållet och viskade i mitt öra om att hon gärna ville visa mig sina etsningar.

Samtidigt tog en frodig madame sikte på mig och kom vingligt fram. ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran”, sjöng hon med sprucken stämma.

”Jag heter Andreas”, sa jag. Hon ryckte på axlarna, lätt uppgiven. ”Någon jävla gång ska det väl komma in en kille som heter Klas-Göran.

Jag gick mot baren och det var ett märkligt gatlopp. Hela tiden stack kvinnor fram huvudena och kläckte ohemult dåliga raggfraser.

”Jag är som vax i dina händer, och du blir allt annat än vax i mina händer, gullet.”

”Ska vi leka doktor, du och jag? En riktig helkroppsundersökning.”

”Du har nog en rejäl dynamitgubbe, vill du att jag ska tända stubinen?”

”Här står jag på två ben, men jag kan dubbelt upp – stå på alla fyra alltså …”

”Dina jeans skulle passa utmärkt på mitt golv.”

”Vad vill du ha till frukost i morgon?”

”Ursäkta, men min slida saknar en kniv.”

”Dina ögon är som chokladpudding, ska jag fixa grädde?”

Jag lyckades värja mig och nådde bardisken. Killen i baren log.

”En stor stark”, sa jag.

Bartendern lutade sig framåt.

”Var inte så blygsam. Du ser att vara ett riktigt helrör.”

Och så var det roliga slut …