Skakigt

Jag möter honom varje dag på väg till jobbet. Han går med sin dotter till ett dagis. Han går ryckigt och har skakningar i kroppen. Jag vet inte om det är Parkinsons eller något annat, men när jag ser honom ser jag bara det jag önskar att alla ser när han går förbi: ett hjärta som inte är ryckigt – men slår, pulserar och vibrerar som alla andra hjärtan.

I dag ser jag honom när han och dottern går hand i hand. Han tittar sig noga för innan de korsar spårvagnsspåren. Hon har en rosa keps och håller en ballong i ett snöre med sin lediga hand. Hon är glad. Han är allt en pappa ska vara.

Solen lyser. Och kärleken, på skakiga ben men så jävla vacker, korsar ett spårvagnsspår.

På andra sidan ån ligger den vita gräsanden och vilar.

Det är ingen dålig dag.