Då och då upplever man Ferdinandögonblick även med måsar och trutar, vilket jag kanske nämnt någon gång. I morse var ett sådant. Jag släntrade till jobbet strax efter sex på morgonen (hade glömt fotbollsskorna på kontoret) och vid slussen i Gårda var det matkrig.
Ett fyrtiotal trutar och måsar skrek, flög, snodde bröd, tappade bröd, jagade varandra, skrek lite till och störtdök.
EN mås simmade lugnt omkring i ån, helt ointresserad av allt. Jag vet inte om han gick på LCHF, eller om det helt enkelt var måsen Ferdinand jag såg.
”Men, Ferdinand ska du inte jaga bröd med de andra trutarna?”
”Jag trivs bäst här, mamma. Lugnt guppande i ån där jag kan känna doften av syrener.”
Jag behöver förstås inte tillägga att sluttningen ned mot ån var fylld av gräsänder – den ultimata whatever-fågeln. De orkade knappt vakna av uppståndelsen och även om de är välkända älskare av bröd var det tydligt att det här kriget var av arten: orka-bry-sig.
Med ett leende gick jag vidare i morgonsolen, hämtade mina skor och träffade sen en gubbe som satt på huk utanför Trädgårdsföreningen och drack gin ur flaskan. Tja, vad ska man annars göra kl. 7.14?
Word up, Anjo 