Trött
På den välformulerade sorgen
Står han där
En gatumusikant
Med rutinerad gitarr
Samma toner som då
Ensam på vägen
Där sista bussen
Gick för länge sen
Ordlös
Mitt i allt
Vägskäl
Vågskål
Lycklig
För de vackraste
Men
Glädjen är halv
Vi dubblar den ju ej
På gränsen
Till ännu en ödemark
Upprepas refrängen
En ny vers
Snälla
Innan solen går ner
A-Moll …
Word up, Anjo 
Vemodigt, stillsamt och väldigt vackert.
Detta kan jag nästan nudda vid…
/Marie
Vemod, verkligen. Tack för snälla ord.