Det är som om träden lägger barken i djupa veck
Verkligen funderar, innan de säger:
Ledsen, vi har inga svar
Kanske är det bara inte för dig det där
Min längtan är en barnteckning idag
Naiv och utan proportioner
Spretig och färgad som jag vill
Vad spelar det för roll om solen är lila?
Jag vill bara vända när den kommer
Men går rätt in i stormen
Som jag känner alltför väl
Och så rivs jag sönder igen
Barnteckningen rycks ur mina händer
Och försvinner
Dess så levde de lyckliga i alla dagar
Var väl för abstrakt för att vara mitt slut
Istället
Försöker jag värja mig
Men vinden friskar i
För mycket
Min jacka är mina söndertrasade drömmar
De värmer inte idag
Jag kan inte laga dem just nu
De bara skaver mot min själ
Och träden säger förlåt
Jag svarar att livet måste få blåsa som det vill
Men lite medvind hade varit fint
Bara i sådär 40-50 år
Jag kränger av mig drömmarna
Ser dem singla bort i stormen
Det är en skitig kväll
Och jag orkar inte le
Vinden tjuter
Jag är tyst
Sjunker ihop
Längtar till en annan dag
Word up, Anjo 