Parentes?

Vi stod vid ett tjärn
Små pip från vassen och så kom de
Först mamma gräsand
Sen små, små dunbollar
I en osorterad konvoj

Det var otroligt vackert att se
Vattenytan, förut orörd, klövs
Minimala svallvågor
Och så de ynkliga pipen

De nykläckta simmade rätt mot oss
En ivrig miniflotta
Fulla av förvissning och förväntan
Människor är ju lika med bröd i deras värld

Jag gjorde ingen besviken …

En stund senare
På en bänk ovanför ett annat tjärn
Jag bjöd kaffe från en termos
Mjölk ur en annan
Mackor med mimosasallad och skinka
Till min kloka vän och mig

Och jag frågade varför
Om jag bara är en parentes
Varför måste jag bevisa
Varför räcker det inte att visa

Tankarna fortsatte ut över vattnet

Varför är aldrig ett vackert hjärta
De sanna orden och de ärliga ögonen
Tillräckligt bra
För att skapa en vardagslunk

Varför säger någon att jag gillar dig
Men kräver en uppgradering
Det är ju en nedvärdering
Av det enda jag kan vara

Varför kan inte det jag är
Lugna oron och skingra tvivel
Stoppa jakten på tomma bekräftelser
Och för alltid befria oss från bländverk

Jag är en älskare utan illvilja
Så varför söks en charlatan
Min beröring är alltid djup
Tydligen aldrig tillräckligt ytlig

Jag krävs att vara någon annan
Jag kvävs av att vara någon annan

Varför önskas en schablon
När jag är förbannat jävla bra som jag är
Jag är en poet, ingen illusionist
Men det blir magi om jag får vara jag

Jag återvände
Vi pratade om annat
Ingen av oss visste svaren
På det som är den enklaste frågan
Egentligen

Det här är det bästa kaffe jag druckit, sa hon
Jag höll med
Vi tittade bort över ett tyst vatten
Gick vidare in i ett grönt rum, med ett berg som fondvägg

Tack för att du visade mig dunbollarna, sa hon
Jag log
Vinkade hej då
Och gick hem till mina frågor