Regnskrift

Det är rätt skönt med regn. Det smeker bort rätt mycket. Sköljer rent, tvättar ut och vederkvicker. Lite åska hade ju inte heller skadat. Det är rätt passande väder, för den värsta puckeln på jobbet är passerad. Det börjar så sakteliga att stanna till, jag hinner andas och det blir lättare att slå på datorn för eget skrivande igen.

Och det har varit några fina dagar här – efter en fullständigt bedrövlig söndagnatt med en dumhet, som nu lyckligtvis är utredd, begraven och uppkäkad – det känns som om jag behövde springa in i det där så att jag äntligen kunde rusa vidare. Ett par törnar och avslutade relationer har det blivit sista halvåret, men det var nödvändigt att få perspektiv och hamna rätt med en del saker. Och jag återupptäckte en gammal bekant i helgen, vilket kan få ett tespiskt efterspel. Kul.

För övrigt slås jag av en sak ikväll: Att skriva poesi/flash fiction på engelska är fan svårt, även om jag tycker att jag rör mig rätt obehindrat i det språket. Samtidigt är det en otrolig utmaning att fånga mitt eget uttryckssätt på främmande tungomål. Behöver dock sova på de sista formuleringarna.

Jag har faktiskt en vild plan på ett skriva en hel bok på engelska. Konstigt men sant.

Först i kön ligger dock en svensk variant. Ska Lo bli min rika agent får jag fan fixa det snart. Två coola veckor nu och sen tre veckors semester … kan det gå? Ja, varför inte? Jag har ju min älskade Scrivener, fantasi och inga begränsningar i övrigt.