En helg som behövdes

Efter en dos existentiella funderingar behövde jag en helg utan tråkigheter och tid att vara själv – och, vet ni vad? Tor hör bön.

Fredagen tillbringades på gräset i Slottsskogen, runt ett bord på ett kontor i Linnéstaden, artistiskt kravlande över ett staket och därefter drickandes ytterst märkliga saker på Tranquilo. Malin, Anna och Ann gav mig grymt mycket perspektiv och fick mig att skratta mig trött. Lysande. Fortsättning följer. Jag tror inte att jag löste deras frågor om varför män är som män är dock. För övrigt, Slottsskogen är grymt så här års. Fidel Castro samlar tomburkar och plötsligt dyker det upp jazzband ur tomma intet.

På lördagen var det bad, revben som rökts i sex timmar, altanhäng och till sist en härlig bit entrecote. Allt i sällskap med bästa kollegan Jonas. Det är fantastiskt härligt med givmilda människor och vi njöt i fulla drag av att babbla om allt mellan reklam och Krav Maga i ett helt tyst och stilla sommarnattslandskap. Alla borde ha en vän som Jonas.

Idag lyckades jag haka på lillebror T, J och deras nyfödde son när det vankades fika hos storasyster. Kaffe och sen soffsömn för mig. Väcktes av en tvååring med mask som försökte skrämma mig. Sen intog Signe pianot, klinkade och sjöng, varpå hon slutade och skrek: klappa händerna. Lite mer taktisk vila och sen var det ännu mer grillat.

Min karma jobbade fan bra den här helgen… Och veckan som kommer lovar minst fyra tillfällen att dö av skratt. Enda motpolen är tvätt nästa söndag, men det är bra att få sortera strumpor så att jag kommer ned på jorden igen.