Jag har tyckt synd om honom hela året, den pyttelille mannen som sitter inlåst i kontorets kaffemaskin. Ja, den som gör fulkaffe alltså.
Dag ut och dag in beställer folk kaffe, extrastarkt kaffe, brygger hela kannor eller hämtar bara varmt vatten till te. Säger någon tack? Nej. Jag är det enda undantaget. Varje gång viskar jag ett: ”Thanks, keep the faith – your day will come.” Vet inte varför jag väljer engelska, men jag inbillar mig att det där kan vara en gästarbetare som utnyttjas hänsynslöst av de stora globala kaffemaskinskartellerna.
I morse, när jag var ensam här, öppnade jag maskinen och släppte ut honom. Det visade sig att han var svensk. Han gnuggade sig i ögonen, stretchade och tänjde rejält på kroppen. Har man suttit still hur länge som helst kan det behövas.
”Du är fri”, sa jag. ”Spring om du vill. Folket här får nöja sig med pulverkaffe eller gå på finkaffet.”
Jag pekade på den glänsande maskinen som andades Italien.
”Jag har alltid undrat hur det är att jobba i en sån där”, sa kaffemaskinsmannen. Han rörde, närmast andäktigt, vid den skinande ytan. ”Det är bara italienare som får jobb i dem. Kanske kan man få jobb i en kaffemaskin från Clas Ohlson, men aldrig en sån här.”
”The sky’s the limit”, sa jag.
”Inte i min värld”, sa han. ”Där är Kaffekompaniet slutstation.”
”Vad ska du göra nu? Upptäcka världen?”
Han funderade lite, men klättrade sedan in i kaffemaskinen igen. ”Jag trivs nog bäst här. Det är en värld jag känner och förstår. Att gå på gator där folk dricker latte, chai, americano, espresso, lungo, freddo, corretto, affogato, macchiato, romano, cappuccino, carajillo, corto, melange, ristretto shakerato och annat känns som en sensuell och våt dröm. Jag vet dock att jag innerst inne är en rätt kortväxt kille som växte upp i skuggan av Gevalia i Gävle och gillar bryggkaffe.”
Han klättrade in. Jag stängde luckan och ropade lycka till. Så började han gnola på kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar.
Dörren till kontoret öppnades och kollegor började strömma in. Förtrollningen var bruten och jag gick till min dator. Med en kopp kaffe och ett gott hjärta.
Word up, Anjo 
Jag ska börja säga hej hej. Och godmorgon.
Du är en hjältinna, Mig.
Nu blev jag lite glad. Och mallig, eftersom jag verkar vara en av få som idogt bälgar i mig ur fulmaskinen. Ska le extra stort mot den imorrn.
Bra där, men så är du också en bra människa (trots ditt konstiga fotbollsintresse)
Det låg en fotboll under min stol imorse när jag kom. Det tolkar jag raskt som att Podolski kommer göra mål ikväll och att AIK vinner Champions League.
Åh, vad gott. Du fick fel på det enda av de två som var fysiskt möjligt.