Jag somnade i en bakugn. Vet inte hur många gånger jag innan dess hade vänt mig om, vridit kroppen, kurat ihop, sträckt ut, torkat svetten ur pannan och känt att jag ville sparka av mig ett lakan som sedan länge låg skrynkligt och bortsparkat i ett hörn av min bädd.
Någon eller några gånger bytte jag rum innan jag kom till ro. Och jag vaknade gång på gång så fort jag lyckades somna, slumrade snart till igen och drömde märkligt. Allt i ett slags sömnproblemens ekorrhjul.
De kallar visst det här för tropiska nätter i boulevardpressen.
När jag sen lyckades få lite sammanhållen sömn, vaknade jag strax (kändes det som) till vad som lät likt ljudet av ett ivrigt skrivmaskinsknackande från ösregnet mot min ruta.
Vattnet verkade, med en imponerande hastighet, författa en usel och suckframkallande inledning till en dussinroman, en sådan där öppning du har läst för många gånger:
Det var en grå, blåsig och regnig dag i Göteborg.
Tre dagar till semester.
Word up, Anjo 
Det är för varmt att ens ha skinn. Jag behöver en pool (eller åtminstone en balkong att sova på). Inte konstigt att jag drömmer att jag tar livet av okända människor i den här värmen. Men vi ska inte klaga. Piperonifröken föreslog att vi tre plus Camilla ska träffas dricka rosé och filosofera någon ljum kväll. Det tycker jag låter utmärkt! Vad säger herrn?
Indeed. Jag diskuterade med grannen idag om det inte är läge att investera i en pool i trädgården. Även om det kommer tio regniga somrar så kan vi ju alltid ägna dem åt att glädjas åt att vi har pool och inte grannarna, haha.
Två dagar, Anjo, två dagar…
Frk N > ljum kväll, ert sällskap, filosoferande och rosé … kan man begära mer? Klart jag är på.
Pipperoni >> bästa idén. Jag hade kunnat bli poolpojke, väldigt gratis dessutom. Två dagar 🙂