Mardrömsvinsten

Det ringde i hemtelefonen i dag. Något som är lika sällsynt som en kvällstidningsupplaga av acceptabel kvalitet.

”Svenska Spel här, du har vunnit …”

Händerna började darra. Jag blev torr i munnen. Hjärtat slog minst 200 slag i minuten. Efter alla dessa år var jag en vinnare och jag kunde redan se mitt framtida liv passera revy (eller snarare Pariskabaré) framför ögonen.

”… mardrömsvinsten.”

Det blev olycksbådande tyst. Min inköpslista på Saville Row krympte likt ett par Epaskjortor. Maldivernas stränder bleknade bort och jag fann mig tittande på en smutsgul tegelfasad och ett tak med tre ruggiga duvor.

”Vad är det”, sa jag till slut. Rösten i andra änden av luren skrattade ett hest gotländskt skratt. ”Det märker du när du somnar, Andreas.”

[klick]

Strax efter ringde det igen. Jag slet åt mig luren och hörde samma röst. ”Svenska Spel här. Vi glömde berätta om din Jokerrad …”

Hoppet spirade än en gång. Jag såg framför mig 30 mille på kontot, hur jag delade det med min familj, skänkte några miljoner till de behövande i Pakistan och ändå hade en skottkärra full med pengar över.

”Vi har via en matematisk algoritm kommit fram till att ingen någonsin har varit längre ifrån sju rätt än du. Så, du får besök av hela ensemblen från filmen Joker ikväll. Maratonvisning av filmen, du står för mat och kröken.”

”Säg inte att …”

Rösten skrattade till. ”Jodå, PG Hylén från Oddsetfilmerna och Gert Fylking kommer. Dessutom lovar Bengt Palmers att lira några låtar runt lägerelden i ditt vardagsrum. Du kan börja hacka upp sängramen till ved.”

Jag förklarade att jag vägrade. Något som tydligen fick honom att surna till.

”Tja, vi kan ju skicka Johannes Brost som sin rollkaraktär Joker när helst du går ut på krogen istället. Varje gång du ska beställa en drink och vill spela världsvan kommer han att dyka upp och säga ‘ska det vara en tolva vodka som vanligt’. Vi kan ordna det”, sa han ilsket.

”Ni är fan inte kloka”, sa jag.

”Då får vi ta till det tunga artilleriet, något vars ondska inte ens vi på Svenska Spel kan kontrollera”, sa rösten. Och, jag undrar om den inte lät lite skräckslagen.

Från badrummet hördes ett hasande ljud. Jag rusade dit, fortfarande med luren tryckt mot örat. Golvbrunnen under badkaret sköts undan och en knotig hand stack upp och bröt bort bitar av golvet.

”Clownen Snåljåp från Det”, sa jag.

”I wish”, sa rösten i telefonen.

”Herregud”, sa jag när jag strax därefter såg vad som kravlade upp ur avloppen. Mannen borstade av sig, log mot mig och öppnade munnen. Det var VD:n för Postkodlotteriet.

”Hello, the post code lottery is about doing good things, we call it market driven charity”, sa han på tafflig engelska.

”Skicka hit Bengt Palmers och gänget”, skrek jag rätt in i telefonen.

… men det var ingen där längre. Det var bara jag och mannen kvar. Han vars kapitalistisk välgörenhet får alla med minsta anlag för spelmissbruk att betala, eftersom man inte kan byta postnummer och dessutom är så där missunnsamt rädd att grannarna ska bli miljonärer när man själv är lottlös. Dessutom låg hans organisation bakom ett program på TV4 med Rickard Sjöberg, vilket faktiskt är ännu värre.

Jag svalde hårt och viskade, knappt hörbart: ”Farväl, grymma värld.”