Aldrig mera pizza

Det här med att jobba är rätt knäckande för mitt matlagande. Lägg sedan till en oerhört tankeväckande fika med good ol’ H, så var det bara att knata till pizzerian.

Jag nickade när jag kom in, han visste vad jag ville ha och började knåda degen, formade pizzan, fyllde den och körde in den i ugnen. Några minuter senare tog han ut den, tittade på pizzan och skakade på huvudet.

”Herregud, den har en perfekt form. Den här pizzan är helt rund. Du kan inte få den. Jag måste rama in den.”

”Lägg av nu”, sa jag. ”Jag är hungrig.”

Han skakade på huvudet. ”Min farbror är professor i matematik, han måste se den här. Jag fixar en ny. Du får extra köttfärs gratis.”

Precis när han tryckt in en ny pizza i ugnen kom hans farbror, mätte, funderade, räknade i sitt block och nickade. ”Käre brorson, den där pizzan har verkligen en perfekt cirkelform. Grattis.”

I samma ögonblick tog bagaren ut min pizza och hans farbror la sin hand på brorsonens arm. ”Den där pizzan kan du inte sälja. Förhållandet mellan skinkan och köttfärsen. Herregud, det är ju det gyllene snittet.”

”Sluta nu”, sa jag. ”Jag måste få min pizza.”

Professorn höll upp händerna. ”Min svåger är konstprofessor. Vi fixar en ny pizza under tiden.” Sen ringde han in en ny man som anlände och chockerad insåg att det mycket riktigt fanns ett gyllene snitt här. De tre männen pussades, kramades och sjöng en snutt.

Den tredje pizzan togs ut ur ugnen och jag kände hur det vattnades i munnen.

”Vänta”, sa konstprofessorn. ”Titta på mitten av pizzan.” De tre männen glodde på pizzan och sjönk ned på knä. En av dem fumlade med en telefon och ringde. Han pratade upphetsat och under tiden bad de andra. Inom två minuter kom en procession med ortodoxa präster in, de svängde med rökelse och samlades runt pizzan.

”Vad gör ni med min pizza?”

En präst vände sig om och hötte med näven. ”Det är den heliga pizzan. Osten har smält och bildat den heliga Jesusmordern Maria. Vår frälsares moder har visat sig i pizzan. Du kan inte få den här pizzan, den måste stänkas ned med heligt vatten. Du får en ny pizza.”

Jag suckade. Bagaren bakade, proppade in i ugnen och när den kom ut hade varken matematikern, konstnären eller prällarna något att invända. Pizzan lades i lådan. Jag suckade glatt och vände mig om. Där stod Anna Skipper.

”Om du äter den där pizzan slår jag ihjäl dig.”

Hon hade klätt sig i samma kläder som Alex i A Clockwork Orange och höll ett basebollträ i ena handen. Bakom henne stod Blossom Tainton och Fredrik Paulun i liknande stasser.

”Indiskt?”

Jag såg tveksam ut. Anna nickade och jag drog. Så långt sydostligt man kan komma i Olskrokens snabbmatsvärld.

5 reaktioner på ”Aldrig mera pizza

  1. Du har ett så besvärligt liv ibland att jag bara känner för att sträcka ut en hjälpande hand. Vad hände med mikromat?

  2. Jag kan se framför mig hur du eskorteras av Paulun och Blossom mot närmsta salladbar. Till det gänget ansluter sig grundaren av friskis-och-svettis och Ernst Kirchsteiger. Allt för att ditt liv ska bli en hälsomässig helhet.

    Jag småfnittrade gott på tunnelbanan.

  3. Ann – eller så är den ett kolkraftverk, det beror på humöret 😉

    Victoria – jag sköt mikron när jag poppade popcorn, trodde det var en gangster med uzi.

    Farsan… – inte Ernst också …aaaaaah!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s