Ge mig stillheten åter
Ljudet av hennes tystnad
Den där morgonen
När regnet inte var gråt
Låt det som inte höll
Vara det rätta
Jaga bort förnuftet
Alla de goda råden
Om sorgens färger
Är min palett
Stör mig inte då
Jag målar det vackraste
Min kärlekslängtan
Rymmer inte det rationella
Förstår inte mönster
Lovordar aldrig det praktiska
Kanske ensam för ofta
På bottenlös flykt för länge
Men knuffa mig aldrig rätt
För i en lagom himmel dör jag
Hellre ett aldrig som varar alltid
Än ett alltid som aldrig blir mer
Det är mina trotsiga tillflyktsord
Och mitt hjärta applåderar
Word up, Anjo 
enkelt, vackert och jäkligt fint. Ord jag vill spara.
Det får du gärna göra
Vill lämna ett avtryck här. Har ett leende i ansiktet, tack för det.
Linnéa.
Åh, tack för avtrycket och för att du ler. Din blogg är för övrigt otroligt bra. Ska försöka kommentera oftare.