I tisdags var Göran Johansson på besök hos oss och pratade. En sak som han sa har etsat sig fast:
”När de bygger en förskola är huset en investering, barnen en kostnad.”
Det citatet satt där det skulle. Lokalen blev tyst. Folk funderade, förstod och tog till sig det fortsatta resonemanget om att det är viktigt att vi satsar på att fånga upp de barn som är på väg att hamna snett i tid. Att se en före detta politiker, oftast omskriven och framställd som en buffel, tala med mjuk röst var skönt. Och hans slutkläm – ju fler leende barn, desto bättre samhälle – var rejält tankeväckande.
Det där med barn och kostnader, förresten. Jag lovar att den här bilden inte insinuerar att jag och brorsan köpte hans son på Ica igår.
Däremot har jag tillbringat en stor del av helgen med den lille parveln i knät, snackat fånigt och fått honom att flina tandlöst mot mig. Kan en man ha en biologisk klocka, så är det nog någon som dragit upp min. Familjeliv lockar mer och mer…
Och jag hade blivit en bra pappa. Visserligen hade nog mamman (som ännu inte ingår i ekvationen, vilket försenar det hela) suckat när jag lärt sonen/dottern att äta kakor på Kakmonstrets vis.
Men, jag hade aldrig sett mitt barn som en kostnad. Bara en grymt häftig belöning. Och de skulle få le och skratta hur mycket de ville.
Och sicken gåva det är: Att kunna äta som kakmonstret.
Barnleenden är bra för barnen, och samhället då just barnen är de som oss vuxna i ekorrhjulen att stanna upp och le vi med.
Och le behöver vi göra mer för att inte förvandla världen till något cyniskt och hårt
Det är de, kompis… en grymt häftig belöning alltså.
Gillar dina tankar om egenproduktion och biologiska klocka.
Oglillar att betong-Göran inte hade den inskiten för 20 år sedan – eller i vart fall agerade utifrån den….ja, ja… bättre sent än aldrig
Åsa – leenden är kanske det finaste som finns (förutom gräsänder).
Magnus – gott.
Nemo – mmm, den klockan finns och gör sig påmind. Skalman hade sin mat- och sovklocka. Jag har min skärp dig och gå rätt-klocka. Den pinglar nu.