Ibland chockeras till och med jag av hygienprodukter. Nyss skulle jag borsta tänderna och tryckte på en misshandlad Colgate. Istället för tandkräm strömmade Saties Trois Gymnopedies ut ur tuben. Vackert…
Jag fick ett anfall av hjärtklappning och rusade till den nattöppna tandkrämsbutiken i Olskroken. ”En av varje”, skrek jag, krossade min spargris på disken så att mynten yrde. ”Behåll resten”, skrek jag sedan och rusade hem med famnen full av tuber.
”Till min ömma moder”, sa jag och tryckte till en Vademecum. Den släppte ut ett stycke ur Vivaldis fyra årstider, en skir skildring av våren och en bild av dansande älvor, precis det min mor är.
”För en bra-bra musiker”, sa jag och pressade en Aquafresh till den exploderade i sexig jazz.
En Xylitol sjöng Boney M:s Daddy Cool riktad till min far. När jag bad en Denivit om en bit för fina E viskade den fram en munter ballad. Fotbollsgrabbarna fick en Pepsodent att trycka fram The Last of the Famous International Playboys. Bara genom att nämna Polly och Maria lockade jag fram den gladaste sången ur en Sensodyne. Och så vidare. Och så vidare.
”Spela en sång för alla översittare”, sa jag och gav en Theramed en rejäl tryckare. SPLORSCH sa det och så låg en stor hög tandkräm på golvet.
”Ge alla dryga misantroper en trudelutt som uppmuntran”, sa jag till en Zendium och efter ännu ett SPLORSCH låg ytterligare en hög tandkräm på golvet.
”Några toner till alla som ser ner på de på skuggsidan”, sa jag till en Acta och fick ett tydligt SPLORSCH som svar innan en tredje hög tandkräm slog ned på min våtrumsmatta.
Jag lade undan tuberna. Ville tandkrämen inte sjunga för dessa grupper fick jag dansa tandkrämsdans för dem. Så, jag dansade en soldans i tandkrämen. Ganska slicka moves, om jag får säga det själv.
Men, precis på samma sätt som jag dansade som en idiot i Rosendalsskolans bamba 1983 var min dans nu totalt misslyckad uitfrån min målbild. Istället för sol lockade jag fram hela käkar med löständer som for runt och bet alla konungarikets kassa typer i baken.
Det finns förmodligen en sensmoral i det här… God natt.
Måste hem och klämma lite på Bamsetandkrämen. Vem vet vilka toner som kan komma från den?
Dvorak, kanske. Det är fint det.
Nej, det blev ett medley med Agnetha Fältskogs 60- och 70-tals hits. Lite oväntat.
Milt uttryckt. Musikalisk tandkräm ökar verkligen lusten att borsta gaddarna.