Själtvättomaten

Ibland blir själen lite solkig och då brukar jag gå till själtvättomaten i Olskroken. Medan den tvättas står jag där – själlös – och funderar på om det är så här det är att vara hund.

Idag stod jag och väntade på min själ och nickade mot en annan gäst. Det var en timid man och han sa just inte mycket. Sedan kom tvätteribiträdet med hans själ och mannen krängde på den. Plötsligt blev mannen mörk i synen, öppnade käften och så började han gläfsa.

”Allt är invandrarnas fel. De tar alla jobb. Utan dem hade det här landet varit bättre. Ut med dem. De tar alla resurser och vad bidrar de med? Se själva.”

Han hötte ilsket med näven mot teverutan där SD:s nya reklamfilm rullade. Det var en kapplöpning mellan en tant med rollator och ett gäng kvinnor i burkhor. Det var tydligt att det var vi eller dem som var det givna temat i en unken film.

”Men, fan”, ropade tvättomatägaren. Han rusade fram till den ilskne mannen och skrek samtidigt mot tvätteribiträdet. ”Du måste sträcka själarna i vått tillstånd, annars krymper de så att de sitter för hårt och då blir ägaren rabiat. Sträck själarna, annars förstörs de.”

Han slet själen från den arge mannen, som tystnade. Tvätteribossen blötte ned själen, sträckte ut den och gav tillbaka den till mannen som krängde på sig själen igen. Därefter kastade mannen en blick mot teven där SD:s film fortsatte att rulla. Än en gång hötte han med näven och sa:

”Vad fan är det där för skit? Det handlar inte om vi eller dem, det handlar om att kunna leva sida vid sida, varför ska det vara så svårt att fatta? Det finns dåliga och bra människor. Men, alla är individer – att köra det där jävla vi och dem och klumpa ihop alla i en grupp, vad är det för något? Alla är värda lika mycket, oavsett om man heter Alice eller Ali. Jösses. Alla har ett namn, en själ, en personlighet och ska tas för den man är. Att bedöma någon utifrån enkom hudfärg är tragiskt. Man blir mörkrädd, men inte för den mörka hyn på invandrarna, om man säger så.”

Han suckade och gick. Tvätteribiträdet kom med min själ.

”Jag hoppas du har sträckt den rejält”, sa jag. ”Annars kommer jag att må illa.”