En gång satt jag med en älskad vän. Du måste bli sämre för att träffa kärleken, sa hon. Du är för bra, för god. Jag förstod inte då. Jag förstår inte nu.
En annan gång satt jag med en fin vän. Du borde inte träffa såna tjejer som du gör, sa hon. Du borde ha en flickvän som inte är analytisk eller älskar ditt djup. Jag skakade på huvudet. Det spruckna förflutna var vackert och rätt när det var sitt nu. Allt det som var bra-bra och förlorat var värt varje tår, varje sorg. Jag vägrade att tro på hennes ord.
Men, jag funderade. Jag lyssnade på flera goda råd. Sök och du ska finna. Leta inte, hitta istället. Din dag kommer. Snart är det din tur.
Och jag tvivlade. Vem var jag? Fanns jag ens där? Berättade mina ögon mitt hjärtas sanning för de vackra? Flackade egentligen min blick när den ville stanna? Sådde råden ändå tvivel och slet bort mig?
Så, mötet med den ordlösa sanningen. Hans blick och skratt när han lutade huvudet mot mina knän. Ett tandlöst, ordlöst solsken. Den minsta brorsonen. Två månader och någon dag. Allt förändrades där och då.
Min GPS pekar rätt. Jag har en längtan och går min väg – medveten om att jag är värd ett bättre öde.
Min väg, just det. Jag går utan att lyssna på råd från de som vet för mycket. Min sanning sjöng i babyns jollrande. Jag längtar så dit, till den tillvaron.
Du och hon är ännu benämningarna på drömmen inom mig. Ingen hand tar ännu min hand. Ingen sliter ut andra halvan av sängen och viskar mig hel. Ingen ligger och läser, ber mig hålla käften i duschen eller spelar sina favoritlåtar när rödvinet och natten båda är på upphällningen.
Ensamheten är inte mindre idag än förr.
Men, ett barns skratt väckte min GPS och pekade på mitt mål, raserade allt vad fasader som fanns. Jag vill slå mig till ro i ditt/hennes hjärta och lova att jag alltid är där, oavsett var jag är.
Det i sig stoppar inte ensamheten, men det gör flykten från den så mycket mer målmedveten.
It’s a start …
Word up, Anjo 
Anjo, du berör ju så mycket! Var helt oförberedd och har tårar på kinderna. Längtan. Vilja. Oavsett till vad de är kopplade.
Känner dig inte men önskar dig allt gott.
Aj. Oj. Ja. De där tankarna om drömmen, ensamheten och längtan känner jag igen.
Du formulerar dem så otroligt träffsäkert.
Det där en väldigt bra början och en vacker dröm att hålla fast vid. Drömmar uppfylls. Förr eller senare. Men hellre en vacker dröm som uppfylls, än att leva i en mardröm eller i ett jaha.
VAckert mannen, vackert.
lilling – tusen tack, detsamma
Jo – jag har haft lite tid att öva.
Åsa – jaha är inget alternativ för mig, det har jag insett för länge sen. Jag måste ha det vackra.
Hej!
Tack för en sjukt bra blogg! Hittade hit för några veckor sen och jag är fast, du skriver grymt bra!
Hoppas att du får en bra helg!!
Tack, Pia – och tack detsamma.