Uppväckt och ompysslad

Efter en otroligt seg fredag behövde jag sova ut och gjorde just det. Strax efter nio tyckte dock väckarklockan att ‘nu får det fan vara nog’ och började sjunga. Ja, väckarklockan var alltså en kör som sjöng a cappella.

Åh, Anjo, vakna fina du
Gnugga bort sömnen nu
Det här är ju den där da’n
Som du ska skriva på din roman

Jag strök en av dem på huvudet för att få snooza lite. Usla, om än välmenande rim är lite som att vakna i en taggbuske. De höll tyst i nio minuter, spelade luffarschack på min tapet (jag ringer dig om det sen, Leif) och hummade tyst. Sen började det igen.

Fånga dagen, lille mästare
Vrid på de små kluriga orden
Idag är du ju ännu bästare
Kanske bästigast på jorden

Jag var inte helt imponerad av deras sliskiga försök att få upp mig, så jag tryckte till en av dem för att snooza lite till. De höll tyst i exakt nio minuter, spelade badminton i mitt vardagsrum (jag ringer om vitrinskåpet sen, Leif) och så började det igen.

Vi vill inte se tecken i skyn
Utan skrivna av dig som prosa
Sjönk inte ner i den slöa dyn
Du har ingen tid att losa

”Allvarligt”, sa jag och strök ännu av dem så att de tystnade. ”Det här är för uselt. Vänligt, men uselt. Prosa och losa? Jösses. Jag orkar inte mer. Jag går upp.”

Då blev kören som förvandlad. En av sångarna ledde mig till en fåtölj, satte fast en handduk, tvagade mig, målade mitt ansikte med raklödder och begynte att raka mig. Givetvis övergick kören till att sjunga barbershop, men det gick att stå ut med för samtidigt nåddes jag av doften från det nybryggda kaffet.

Slätrakad (och avlusad, lustigt nog) fördes jag till balkongen som hade byggts ut av kören. Den mätte nu 7×4 meter och hade glasgolv. Jag lade mig till bords. En av dem viftade med palmblad för att svalka mig. Till kaffet bjöds ambrosia och lyckokakor med lämpliga inledningar till romanen. Jag fastnade särskilt för en av dem:

Som så många gånger förr passerade han sin grav på väg till jobbet …

Jag åt upp maten, njöt av det perfekta kaffet och satte mig vid datorn. Here we go …