Jag skulle precis åka hem från jobbet. Regnet föll på ett tungt och väldigt elakt sätt. Så kom en liten spårvagn. Dess främre vagn var tapetserad med moderat valreklam, dess bakre vagn täckt av socialdemokratiska löften.
”Vi tar till vänster i korsningen”, sa den bakre vagnen. ”Det här budskapet handlar om att alla ska få det bättre, det gillar jag.”
”Jag tycker att vi svänger till höger”, sa den främre vagnen. ”Även det här budskapet handlar om att alla ska få det bättre.”
Spårvagnen blev stående, oförmögen att bestämma sig.
”Vi ska till Olskroken”, sa jag. ”Ursäkta mig att jag blandar mig i, men så är det.”
”Ligger det till höger eller vänster”, sa den främre vagnen.
”Tja, det är höger först, sen vänster, sen lite höger, rätt mycket rakt fram, vänster, sen höger, en vänstergir, en liten högerjustering och sen hyfsat rakt fram”, sa jag.
”Det känns som ett väldigt märkligt vägval. Hur ska man veta åt vilket håll man är på väg då”, sa den bakre vagnen. ”Det är viktigt att kunna se ett tydligt höger- och vänsteralternativ”.
”Kalla mig oengagerad”, sa jag. ”Och kanske är det ösregnet som får mig att bli blasé, men väldigt lite av det som sägs får mig att identifiera mig åt endera hållet. Det är liknande löften, trams, svinhugg och fabuleranden.”
”Men, om vi bara fortsätter framåt allihopa då”, sa den främre vagnen.
Jag tittade ned längs spårvagnsspåren som fortsatte mot hamnen.
”Då hamnar vi vid Göteborgshjulet”, sa jag.
”Ah, är det vänster eller höger?” Den främre vagnen lät hoppfull.
”Det är bara helsnurrigt”, sa jag.
Så, spårvagnen gjorde vad göteborgska spårvagnar gör bäst och mest. Stod still. Med en suck hoppade jag av och fortsatte min färd hemåt till fots.
På en vägg lovade Reinfeldt att han basade för ett arbetarparti. Hulthén lovade fler sagostunder (vilket kan misstolkas), Vänstern lekte med klossar, Jan Björklund såg ut som om han fick plats med alla osäkra väljare mellan framtänderna och de rödgrönas gemensamma affisch påminde om en taskigt kolorerad rysk propagandaposter. Det enda som piggade upp var frånvaron av mörkermännens unkna budskap.
Jag längtade till måndag. Då skulle kanske spårvagnen börja gå igen.
Word up, Anjo 
Sorgligt nog huvudet på spikasatan.
Dax för en politisk, parlamentarisk, demokratiskt styrelseskicksmässig tankereform modell revolution light…. känns det som.
Jag kanske är cynisk, men tycker att val blir mer och mer opportunistiska och allt mindre innehållsrika. Lyssnade till en politiker, Göran J, som verkligen saknade ideologin i debatten.