Ett sataniskt ösregn föll när jag lämnade kontoret i fotbollsdress. Klockan var drygt sju …på morgonen. Vår plan på Heden var vattensjuk, lagkaptenen sjukanmälde sig i sista stund och jag kände redan under uppvärmningen att något i gränslandet lår/derriere inte var helt bra. Vi fick byta plan – till en större. Ont om avbytare. Det regnade förstås. Och så var vi igång. Smärtsam rush. Regnet slutade. Hörna till oss. Min vänsterfot. Nickskarv. Skott. MÅL. Grym hörna, ropade laget. Sen bröt solen fram. Jag avvärjde en farlig kontring. Vrålade Kom igen gubba’ flera gånger. Vi vann. Långsam promenad till kontoret. Ömt lår/rumpa. Stela vader. Blåslagen fotled.
In i duschen. Länge, länge, länge. Intvålande av lekamen och klämmande på ömma muskler. Rengjord och vederkvickt skulle jag precis stänga av duschen, när duschmunstycket sa: ”Snälla, inte nu. Jag är så nära orgasm.”
Förbryllad vred jag på duschen på full styrka igen.
”Precis så, precis så”, kved duschen. ”Åh herregud. Ja, ja, ja …” Och plötsligt slet den sig från sitt fäste och kastade sig av och an i kabinen. Istället för vatten sköt den ut små, glittrande bitar av stjärnstoft.
Det var verkligen häftigt. Stjärnstoftet föll på mitt lår och jag märkte inte ömheten längre. Jag sträckte ut, kände mig lite sportig och njöt när min livskraft återvände.
Duschen föll ihop, flämtade. Jag vred av dess flöde. Den sov redan. Ut ur kabinen, gick jag. Tyst, för att inte väcka den tillfredsställda. En frottering, doftpåtagning och påklädning senare gick jag ut till mitt skrivbord. Jag var oskadd och lycklig.
Fast, säg den lycka som varar. Nu är det kväll och låret/häcken ömmar igen. Men, vi vann. Och det gick för duschen.
En acceptabel dag på det hela taget.
Word up, Anjo 
ha ha ha du är ju helt hysterisk. LOL
hahahaha va bra!
NinniU – tack, tror jag, hahahaha.
Pia – tackar.