Jag överlevde vallokalen (puh)

Att rösta är en självklarhet för mig. Jag tror stenhårt på demokratin. Således klädde jag mig i min finaste söndagskostym, parfymerade mig (milt), kammade mig och satte sen på mig min amerikanska fotbollshjälm varpå jag gick till vallokalen.

Redan ett par hundra meter innan röstningsplejset stod de etablerade partierna. S, M, FP, KD, C, V och MP delade flitigt ut sina valsedlar. SD delade bara ut till etniska svenskar och Piratpartiet hade lustigt nog laddat ned de andra partiernas valsedlar och delade ut alla dessa istället för sina egna. ”Sharing is caring”, sa en pirat på plats.

Soffliggarna var på plats, men sov redan gott och skulle nog inte ta en riksdagsplats i år heller, vilket deras partiledare i och för sig inte ville. Han sa så här i slutintervjun: ”Jag har fan inte legat på soffan i hela mitt liv för att behöva sitta i en bänk i fyra år”.

Clownpartiet hade skrivit sina valsedlar med pastell, som nu smetades ut i det lätta regnet. Som vanligt var det bara jag som såg att de närvarande clownerna inte log bakom maskerna.

Tuggummipartiet hade några hipsters på plats. De delade ut lite olika valsedlar och när jag påpekade att de kanske borde satsa på sitt eget parti ryckte de bara på axlarna, tuggade lite mer intensivt och sa ”whatever”.

Närmast vallokalen stod de mer obskyra partierna på rad:

• Nudistpartiet frös och verkade minska rejält jämfört med tidigare penismätningar opinionsundersökningar
• Konstnärspartiet hade drabbats av prestationsångest och vågade inte lämna ut sina valsedlar
• Jag-vet-bäst-partiet bestämde sig för att ha ett alldeles eget val
• Osynliga partiet syntes inte till
• Partiet för mimare hade tagit sitt vanliga jobb med sig och lämnade över blanka valsedlar

Men, mitt hjärta började dunka rejält först när jag såg Tyrannosaurus Rex-partiet. Precis vid vallokalens entré stod en gigantisk ödla. Den hade en t-shirt med texten Skräcködlor är också människor. I sina korta, små händer höll den valsedlar. Men, alla var rädda för att bli uppätna, så ingen vågade sig fram. Tårarna trillade från ödlans ögon och jag hörde den muttra att ”fortsätter det så här dör vi ut”. Jag tog en valsedel, vilket gladde den en smula.

Så, väl inne i lokalen bestämde jag mig för att satsa på en skräcködla i landstinget, men som alltid var min röst till kommun och riksdag vikt för det enda parti jag litar på fullt ut: Gräsandspartiet – de brandgula. De har bara en valfråga, men det räcker för mig:

• Öka utanförskapet. Obligatorisk picknick när det är soligt.

Leve demokratin!