Blandbandet livet

Ibland
tar jag min bandspelare
Och springer
till en glänta bortom kartor

Där spelar jag
blandbandet om mitt liv
Och försöker intensivt
att förstå någonting

Jag gråter till sången
om flyttfågeln
som önskar en flygande matta
men ingen returbiljett

Sen skrattar jag
när lupiner
och ängar med timotej
tar över etern

En ballad om någon
överlappas brutalt
av en rätt värdelös sång
om ingen alls

Min sommarsandiga sång
om alltid leende
övergår i den höstiga
och entoniga aldrig

Hopp och hopplöshet
i en rätt enerverande mix
där krogliv och baksmällor
ibland låter lika illa

En patetisk
singer-songwriter
besjunger en halvfull sängs
totala ingenting

Så, en barnvisa
där parveln låter som jag
En liten pojkes nödrim
om varför mamma är bäst

En ordmästare tar över
och hans meningar med livet
ryms inte i någon genre
utan kräver ett annat kosmos

Jag sluter ögonen
till Fenix ballad
Gläntan är plötsligt
hela universum

… och jag cyklar
bland stjärnorna

Bandet trasslar och
för mig till ruta ett
där jag suckande
försöker reda ut härvan

Sen vänder jag bandet
och stoppar in det
innan jag trycker på
PLAY?

Dags att spela in
framtidens sång
Fast, spela in?
Är det kanske spela av?
Spela upp?
Jag stänger av
och sitter konfunderad
Eller, vänta nu
Jag kan väl inte
stänga av livet?
Eller spela?
Är det verkligen verkligt?

Ut ur gläntan går jag
med bergsprängaren
på högsta volym
(gott om extrabatterier har jag)

Sjunger med i min egen sång
Som vitt bröd för gräsänder är den
Porlande och dysotopisk
Esoterisk och lättillgänglig
Knäpp …
… och där har jag ingen motsats
Jag är ju sån

Anjos sång
med en samplad slinga från Eldkvarn:
nånstans, nångång, får du svar på dina frågor…
Och så lite Kakmonsterljud
i refrängen jag aldrig tänker på

Lämnar gläntan för nu
och imorgon
Vill inte spolas hit igen
oavsett hur torrt livet är