Sorgens röst

Sorgens röst…
Jag önskar att den alltid var
som när vi sa farmor, farväl
Det var sommarens varmaste dag
och jag var med mina vackraste
På kvällen stod jag vid havet
och pratade med hon som
sov i min säng i flera år
Mellan tårarna kom minnena
och jag log i skymningen
Sorgens röst viskade
att allt fortsätter
och att farmor
redan var i himlen

Sorgens röst…
Jag önskar att den var
som när vi sjöng
fri får du vandra
vid min morfars bår
En tung dag, men ändå
skimrande av minnesbilder
av den gamle mannen
som trots sin sjukdom
gick till vårt hus
Sorgens röst tröstade
och berättade för mig:
han går redan i ljuset
med mormors hand i sin

Sorgens röst…
Den harklade sig idag
Bleka träd sjönk ihop
längs vallgravens kajer
Vattnet lekte
och formade ett hjärta
när vinden krusade ytan
Sen flöt allt ihop
tack vare en isande vind
som for fram i min stad
Sorgens röst skrek
så vanvettigt hemskt
och överröstade ändå
inte polisens smattrande tejp

Sorgens röst…
Varför måste den låta så?
Förra vintern såg jag
en flicka på alla löpsedlar
Det var redan för sent
Hon stals från imorgon
i en snödriva om natten
Lämnades ensam
av någon som inte
förstått någonting alls
Sorgens röst hos väninnan
när hon gråter i rätten
och minns sitt hjälplösa:
Vakna, älskling!

Sorgens röst…
Den ekar över min stad
och tar över efter ljudet
av desperata häftklamrar
Den tystar hoppet
på hundratals lappar
som söker en försvunnen
Och vinden sliter i
bilden av ännu ett hjärta
som inte får komma hem
Sorgens röst är ett varför
Och ännu ett
Och ännu
hur många varför som helst

Sorgens röst…
Börjar med en lögn
i tidningar och radio
Det var ingen kropp
som hittades idag
Hon var en flicka
större än alla ord
Samtidigt sa hennes namn
mer än alla världens bilder
för de som var hennes
Sorgens röst
har ingen värme
när den fyller löpen
med ännu ett NEJ!

Sorgens röst…
Hur hemsk är den inte
när någon stjäls
och vackra sagor
suddas ut av ondskan
När allt som skulle bli
flämtar till i marschaller
Märks ut med blommor
och sista frågor
som aldrig kan förklaras
Sorgens röst
blandar vackra minnen
med utslitna hjärtan
i den svartaste natt

Sorgens röst…
Ikväll hos en flickas familj
Jag önskar så att deras sorg
bara var varma tårar och minnen
Att alla som förlorar någon
gör det när tiden är inne
Och att alla slut trots allt
skedde i någon form av ljus
Men samtidigt gråter
ett annat försvunnet barns familj
Sorgens röst
är högljudd i min stad
och jag önskar så att
den aldrig mer sjunger så här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s