I morse började i lördags natt. Vi stod i en varm värld, fast det var väldigt kallt ute, när han frågade:
”När kommer din bok? Det kanske är du som ska berätta om det nya Göteborg?”
Och han utvecklade en tanke, som fick mig att le. ”Om du visste hur rätt du har”, sa jag.
Jag gick upp strax innan sex i morse. Telefonen befriades från sitt snoozeuppdrag och sedermera även från tidskonsumerande spel. Det måste vara annat än ballongers nedskjutande jag ägnar mig åt framöver, tänkte jag. Sen funderade jag på att jag i går hade ringt ett samtal som skulle ha ringts tidigare, men ibland måste även jag vänta till i morse.
Långsamt gick jag – fortfarande i morse, men närmare nu – över bron till ett slumrande kontorskvarter som snart kommer att få lika morgontrötta människor till grannar.
Solen steg, dess blyga, morgonrodnande kulör väckte nedkylda fasader och harmonierade med skylten på Grand Hotel Opera.
Spårvagnarna mornade sig och sträckte ut på Drottningtorget. Än var det för tidigt för att de skulle vara försenade när de svalde människomyrorna som strömmade ut från Centralstationen.
När innerstaden inte har öppnat är alla gator tomma sidogator, även det skamfilade paradskämtet Avenyn. En och annorlunda cyklist susade fram där i gryningen och några meter från papperskorgarna hade slängda påsar nattamat stupat utan att nå sina mål.
På Vallgatan stod bara särskrivna skåpbilar när jag knappade in koden och gick upp till kontoret. Jag tog en kopp fulkaffe och slog på resten av mitt liv. Det kändes helt okej.
Word up, Anjo 
Det var ett tag sen jag tyckte till, men din syn på staden – särskilt i arla morgonstund – är lika imponerande som inspirerande.
Så dags är jag inte mer än ett fornminne av mig själv, långt fjärran optimal status för en arbetsdag. Men, jag får väl kamma mig och komma med i den där matchen alla pratar om.
Särskrivna skåpbilar och fulkaffe… Du trollar med orden som Fabregas gör med bollen
PN – jag tycker nog att du är bra med i matchen.
Åsa – oj, det var ingen dålig komplimang, att jämföras med Cesc.
och här sitter jag och suckar i väntan på en hel bok med förtrollande ord – ser fram emot den. Mycket.
Tusen tack. Oj, jag inspireras så av alla uppmuntrande tillrop ska du och alla andra veta.