Av någon anledning köpte jag en chokladkaka på väg till jobbet och mumsade glatt i mig den. När jag ätit färdigt skulle jag slänga pappret i en papperskorg och plötsligt började papperskorgen sjunga.
”Give it to me, baby, aha-aha …”
Jag såg mig omkring, men morgontrötta pendlare noterade inget, utan fortsatte läsa sina Metro eller bara titta tomt framför sig.
Papperskorgen slängde upp sitt lock på vid gavel. Lukten av bedagade rester från donken slog emot mig. ”Vill ha dig i mörkret hos mig”, ylade papperskorgen.
Trots att jag kände mig illa till mods, slängde jag ned pappret i det mörka gapet. Papperskorgen slängde igen locket och sa aaaah med en stämma som påminde om Al Green (fast i papperskorgstappning). När den började sjunga Let’s stay together blev jag riktigt rädd.
Samtidigt började resten av innerstadens papperskorgar att närma sig. Jag backade och fann mig snart stående pressad mot det gamla Posthuset. I en halvcirkel runt mig frustade och flåsade papperskorgar av alla möjliga slag.
En av dem, nedsprayad med anarkistsymboler, väste fram Iggys Gimme some skin, men överröstades av en duo från Kungshöjd som vrålade Samantha Fox-dängan Touch Me (I Want Your Body).
Av rädsla för att förlora mitt liv slängde jag in jackan i en korg. Det gick för den. Skjortan, byxorna, skorna och strumporna tillfredsställde halvdussinet andra sexgalningar. Fortfarande var jag dock föremålet för ett allt annat än kyskt intresse från alltför många papperskorgar.
”Let me see you stripped down to the bone”, vrålade en särdeles burdus korg och skräckslagen fick han mina boxershorts.
En papperskorg lösgjorde sig och tog tydligt sikte på mina genitalier. ”Vi känner ju knappt varandra”, sa jag. ”Kan vi inte börja med en fika?”
Den började sjunga Eat it med Weird Al Yankovic och precis innan locket slog igen på ett för mig ytterligt smärtsamt sätt hann jag tänka: ”Gud vilket pinsamt sätt att dö på.”
Word up, Anjo 
Hej!
Tack vare en twitterlänk så hamnade jag här. Tack för fnisset, det värmde!
Varsågod, Erika.